En månad utan choklad ...

En månad utan choklad och sötsaker och jag blev inte tokig. Helt otroligt!! Det var lättare än jag trodde. Jag trodde bestämt att jag inte skulle klara mig utan min mörka choklad men det gick konstigt nog. Viss har det funnits stunder när det varit tufft som till exempel när jag fikade med en kompis och fick syn på blåbärsbullar och kärleksmums. Då rann snålvattnet som floder ur munnen.

Det är fullt möjligt att leva utan sötsaker och jag har bevisat för mig själv att jag kan klara mig utan choklad. Det är tur att jag är envis som synden. En annan orsak till att jag lyckades var att jag satte en månad som mål och inte ett helt år. Det blir mycket lättare att hålla då. Jag ska fortsättningsvis undvika sötsaker men återintroducerar choklad i mitt liv, helst bara på helger och bara en bit om dagen.

Visst kan jag leva utan choklad men livet blir förb....t mycket tråkigare utan detta mörka, silkeslena, underbara elixir.

London och snökaos

Läste i morse om en ung tjej som bor i London just nu och jag fick självklart värsta nostalgitrippen. Hon rapporterade om det snökaos som England drabbats av. Det har tydligen kommit mer snö över London än vad det gjort på hundra år och med följden att det är ett kaos i storstaden. Tjejen berättade att tunnelbana, tåg och bussar inte gick som de skulle och att människor valde att stanna hemma därför att de ansåg att de inte kunde ta sig fram. Ungefär en decimeter snö och en svensk tjej som är van vid andra förhållanden var naturligtvis förvånad över att de inte bara kunde använda apostlahästarna.

Det beövs inte en decimeter snö för att det ska bli kaos i London. Snö är inte på något sätt vanligt och därför den alarmerande reaktionen när det väl kommer några flingor. En vinter när jag bodde där kom ett lätt puderlager av snö och lade sig över betongdjunglen. Bara det var tillräckligt för att det skulle bli hela havet stormar bland biltrafiken och tågen stod still som bortglömda museiföremål. Människor var smått bestörta över det här lilla och en svensk som jag tänkte i mitt stilla sinne.

Om ni bara visste hur det är när det kommer riktigt ordentligt med snö. Då kan vi börja snacka.

Stardust

I England finns en mur och i den muren har en del rasat ner. Det hålet vaktas alla av dygnets timmar för att se till att ingen går in i det som finns innanför, den magiska världen Stormworld. Självklart kan ni räkna ut att det finns människor som inte kan motstå lockelsen av att upptäcka det som existerar bortom muren.

Det här utspelar sig i filmen Stardust med bland andra Robert de Niro, Claire Danes och Michelle Pfeiffer. En saga med häxor, prinsar och prinsessor. En saga om kampen mellan gott och ont. Filmen är vacker, medryckande och ett riktigt äventyr.

Vad historien har gemensamt med många andra är tanken om en dold värld mitt i vår egen. Andra exempel är C.S. Lewis värld Narnia som några barn färdas till genom bland annat en garderob och den nu förmodligen mest kända av dem alla, Harry Potter vars magiska värld lever sida vid sida med mugglarnas.

Visst är det fascinerande att vi lockas av berättelser om andra världar där det sker magiska ting, en värld så olik vår egen. De flesta av oss har förmodligen någon gång skapat en fantasivärld där vi är helt olika från de vi egentligen är och upplever saker som inte är möjliga att göra någon annanstans än just där.

När jag var liten var min mormor och morfars gård min ultimata trygghet. Där i huset och omkringliggande skog skapade jag en värld där det fanns älvor, tomtar och troll. Jag förställde mig hur de fanns där bland stenar och stubbar och hur högt jag önskade att min värld var sann. Jag hade gladeligen gått genom ett hål i en mur för att uppleva en saga, för att uppleva magi.

Och vem kan egentligen säga att den världen inte fanns .....

Stjärnor på slottet

Stjärnor på slottet, det sociala experimentet som ger de flesta psykologer våta drömmar har efter dagens avsnitt gått in i andra halvlek. Jag tycker det är ett fascinerande koncept att få se dessa kändisar i en ovan miljö och upptäcka nya sidor hos dem. De två föregående åren förärades med lite Hollywood glamour tack vare Maud Adams och Britt Ekland. I år är skaran av kamerakåta kändisar av något mer hemvävd karaktär.

TV vill gärna kunna leverera något kittlande, nån schism, något smått skandalöst och de fick sitt lystmäte uppfyllt i Jonas Gardell. Komikern och författaren som gett snabbpratandet ett ansikte kokade över under Staffan Schejas dag där deltagarna skulle öva på stråkinstrument. Det är med en pinsam fascination man ser kända, vuxna människor lufta sina känslor på ett sätt som får mig att smått undra om jag inte hamnat brevid en sandlåda med grälsjuka femåringar.

Kvällspressen skriker ut det hela på löpsedlar och med feta rubriker lagom i tid för att väcka vår nyfikenhet inför kvällens show på bästa sändningstid. SVT har fått sin önskan uppfylld och en rejäl skjuts av tittarsiffrorna.

Aaaaah ... visst är det underhållning på hög nivå.

Bollo

Lilla gullet som ligger där och trynar fast nyårsraketerna smäller utanför. Sötnos!!

Äldre och respekt

I dag var jag med om en händelse, en sådan händelse som gör att jag förlorar hoppet om mänskligheten. Jag hade precis parkerat på Yxhammarsgatan strax ovanför polishuset i Borås. Jag var på väg ner mot centrum för att käka lunch med en kompis. Jag var några steg från Kungsgatan när jag såg att ljuset slog om från grönt till rött vid övergångstället.

En gammal kvinna i, vad jag skulle tippa på, åttioårsåldern hade kommit halvvägs över Kungsgatan och tagit några steg ut från mittenrefugen när ljuset blev rött. Hon var lätt böjd över sin rullator och var så tunn att man skulle kunna tro att en stark vindpust hade kunnat blåsa i väg med henne.

Trafikanterna hade inget som helst tålamod för den gamla kvinnan, och en förare körde ut framför henne svärandes. Av ren fasa såg jag hur hon frös till mitt på vägen och jag försökte få henne till andra sidan. Jag sa till henne att det verkar som en del inte orkar vänta och hon höll med på ett resignerat sätt. Resignerad över en värld som har alldeles för bråttom för att ta hänsyn till en äldre person som bara ville ta sig över vägen.

Det verkar inte bättre än att det finns en hel del som saknar inlevelseförmåga. Hur hade dessa trafikanter reagerat om det var deras gamla mamma eller gamla mormor som blivit behandlat på detta sätt. Allting ter sig så annorlunda när skon är på andra foten.

Det finns bara en sak man kan säga till dessa människor. Skäms!!

Ett gott skratt förlänger livet!

Visst är det så att ett gott skratt förlänger livet. Det är en otrolig känsla som sprider sig i kroppen när man har skrattat. Det finns ingen annan möjlighet än att det skulle vara bra för hälsan. För en stund sedan hittade jag ett papper som en kollega lämnat på mitt skrivbord. Det handlade om dessa missförstånd som kan uppstå när man översätter ord från svenska till engelska eller helt enkelt kokar ihop en engelsk version av ett svenskt ord. Jag och en kollega har vridit oss av skratt och tårarna har praktiskt taget sprutat fram. Jag tänkte att jag skulle delge er två exempel från detta fantastiska papper.

Svensk på besök i Amerikat är imponerad av bilen han åker i: It must be nice to have a fart-controller in the car.

Två herrar från gamla goda Götabanken talade om förnyade internationella kontakter strax efter namnbytet till GOTA BANK med orden: Dear friends, we are the same guys as before although we have lost our pricks.

Om vi nu hittar sådana här saker eller annat som är roligt måste vi dela med oss. Skratt är något vi inte kan få för mycket av. Eller hur?

//H