I dag var jag med om en händelse, en sådan händelse som gör att jag förlorar hoppet om mänskligheten. Jag hade precis parkerat på Yxhammarsgatan strax ovanför polishuset i Borås. Jag var på väg ner mot centrum för att käka lunch med en kompis. Jag var några steg från Kungsgatan när jag såg att ljuset slog om från grönt till rött vid övergångstället.
En gammal kvinna i, vad jag skulle tippa på, åttioårsåldern hade kommit halvvägs över Kungsgatan och tagit några steg ut från mittenrefugen när ljuset blev rött. Hon var lätt böjd över sin rullator och var så tunn att man skulle kunna tro att en stark vindpust hade kunnat blåsa i väg med henne.
Trafikanterna hade inget som helst tålamod för den gamla kvinnan, och en förare körde ut framför henne svärandes. Av ren fasa såg jag hur hon frös till mitt på vägen och jag försökte få henne till andra sidan. Jag sa till henne att det verkar som en del inte orkar vänta och hon höll med på ett resignerat sätt. Resignerad över en värld som har alldeles för bråttom för att ta hänsyn till en äldre person som bara ville ta sig över vägen.
Det verkar inte bättre än att det finns en hel del som saknar inlevelseförmåga. Hur hade dessa trafikanter reagerat om det var deras gamla mamma eller gamla mormor som blivit behandlat på detta sätt. Allting ter sig så annorlunda när skon är på andra foten.
Det finns bara en sak man kan säga till dessa människor. Skäms!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar