Studentbal

Jag läste i lokalblaskan i måndags och där fanns en artikel om den stundande balen som snart kommer att ske runt om i vårt avlånga land. I artikeln presenterades tre tjejer som enligt mig tagit till ganska extrema åtgärder för att äga en alldeles unik klänning och inte, Gud förbjude, ha samma som någon annan baldeltagare. En klass hade gjort en skolresa till USA och hade då haft chansen att besöka en omtalad butik i San Francisco. En annan av tjejerna hade blivit tipsad om att Thailand var platsen att hitta en snygg klänning och därför lades en semesterresa just dit. Den tredje tjejen hade visserligen sytt upp sin klänning själv men tyget hade införskaffats av en faster på resa i Indien. Till historien hör även att den tredje tjejen skissat och funderat på sin balklänning ända sedan hon var fem år gammal.

Det känns lite som det har gått överstyr och det är ett tydligt tecken att vi behöver inte adoptera alla av USA:s traditioner. Det finns en del med det landet som är fantastiskt och en del som bara är skit. En upphaussad bal är något jag tycker våra svenska studenter kan vara förskonade ifrån. Fenomenet pekar även på samhällets ökade klyftor. Inte alla elever har råd att svinga i väg till Thailand eller San Francisco för att köpa sig festblåsan över alla andra. Balen drar med sig stora kostnader vilket inte alla har råd med hur gärna de än vill medverka i denna tilldragelse. Bör inte ett firande som innebär slutet på skoltiden och början på en ny fas i livet vara för alla? Jag tycker det hela leder till en olycklig segregering. Visserligen är livet orättvist och det känner eleverna redan till och de kommer att få uppleva det många gånger om i sin tillvaro men ska de verkligen behöva bli påminda om det under den vecka då de tar studenten, den veckan som bör vara en tid av glädje?

Många verkar bära med sig en Askungedröm, vilket de är beredda att lägga många tusenlappar på för att komma i närheten av. Vad de lätt glömmer av är att Askungens fina vagn förvandlades till en pumpa vid midnatt.

//H