Matgänget

Vi har återigen träffats, mitt matgäng och jag. En gång varannan månad blir det och vi har alltid ett tema. Kvällens kulinariska äventyr var en buffé med medeltidsfeeling. Sitter nu här framför datorn och kunde göra en bra liknelse av en tunna. Det får bli en ordentlig långpromenad i morgon.

Man kan säga att vi levde upp till medeltidens överklassideal av överflöd även om vi inte hade femtio olika rätter vilket var vanligt då, mycket på grund av att herrarna skulle imponera och överglänsa sina gelikar. För att klara av den enorma mängd av mat fanns förr en fågelfjäder jämte varje tallrik. Måltiden delades upp i olika omgångar och mellan dessa passade adelsmännen på att kila ut ur borgen eller slottet för att spy upp föregående omgång. Det skulle på sätt och vis främja deras aptit för den mat som skulle komma. Just därför dricker vi idag en "cocktail" före maten för att reta upp aptiten.

På medeltiden hade de kniv och sked, men inte gaffel. Det var Johan III som tillbringade viss tid i England med att försöka gifta bort Erik XIV med Elisabet I som tog det redskapet till Sverige.

Jag ska ge er ett medeltidsrecept till en typisk medeltidsrätt, äppelfläsk.

Stek 400 gram rimmat fläsk.

Hacka två gula lökar och tre äpplen och stek det separat.

Krydda med en tesked salt, 2 kryddmått svart- eller vitpeppar och 3 kryddnejlikor.

Lägg allt tillsammans, värm det och servera i stekpannan.

Adam, det senaste till skottet i vårt matgäng, två och en halv månad gammal. Söt som socker.

//H

Gentlemän och spelare

I morse avslutade jag en bok av Joanne Harris som heter "Gentlemän och spelare" som jag köpte på bokrean. Den erbjöd en fascinerande läsning från pärm till pärm och eftersom jag slukar böcker som en törstig man i Sahara öknen slukar vatten har jag en del att jämföra med.

Det är inte det första alstret av den här författarinnan som jag sätter tänderna i och förmodligen inte det sista. Joanne Harris är väldigt bra på att erbjuda levande beskrivningar av smaker, lukter och ljud. När jag läser en av hennes matbeskrivningar känner jag hur magen knorrar av hunger och jag kan nästan känna smaken i munnen.



"Gentlemän och spelare" utspelar sig i England på en internatskola för pojkar. En av personerna gömmer sig bakom en mask och spelar ett spel för att kunna utkräva sin hämnd. Vi får följa händelserna som lett mördaren till den här punkten av sitt liv och samtidigt uppleva vad som händer på internatet just nu. Mördarens identitet är dold för oss in i det sista och sidorna bläddras fort fram för att vi ska kunna gräva oss djupare in i handlingen. Avslöjandet av mördaren bereder på en stor överraskning och jag beundrar Joanne Harris tätt vävda intrig.



Ett minus med boken är att delarna med både mördaren samt en av internatets äldre lärare berättas i jag-form. Det ger ett litet förvirrat intryck och i vissa kapitel kan det ta några rader innan man förstår vem av karaktärerna det handlar om.



Avslutningsvis vill jag säga att skolan är ett tacksamt ämne att skriva om eftersom vi alla har en åsikt om skolan färgad av våra egna erfarenheter från sagda institution. De flesta av oss har med största säkerhet blandade känslor kring den tiden av våra liv och många av oss har nog lekt med tanken på att hämnas våra upplevelser.



"Varje skola liknar till viss del ett slagfält."

George Villans, Down with Skool!



//H

Den namnlöse

Han satt längst bort i hörnet på Museum of Mankinds kafé slitandes i sitt lockiga hår precis som om det skulle få det att bli rakare. Det var gyllenblont och folk brukade alltid fråga om det var solen som hade blekt det. Nu var inte så fallet utan det var ett verk av skickliga frisörer. Om man inte är helt nöjd med vad naturen har givit en så varför inte ändra på det, var den unge ,mannens filosofi.
Det verkade som han väntade på någon för han tittade ideligen mot dörren och förväntan lyste i hans smaragdgröna ögon. Nervöst otålig tog han av sig sin kavaj och slängde den vårdslöst på en stol samtidigt som servitören kom med hans extra stora cappucino. Yngligen drack av den varma drycken medan han tittade ut över lokalen, studerande varje människas ansikte, nyfiken som ett litet barn i en leksaksaffär. Han hade alltdi fascinerats av sina medmänniskor och hade alltid halvt om halvt önskat att han kunde veta vad de tänkte, speciellt vad de tänkte om honom. Dåliga erfarenheter i det förflutna hade gjort honom osäker och den känslan skulle följa honom till hans grav.
Han slutade att beskåda folket i lokalen och började bläddra i sin tidning, The Face, istället. Tidningens liberala åsikter var helt i linje med den unge mannens och han ansåg själv att han hade väldigt få fördomar. Dagens hårda samhälle med folks ökande intolerans skrämde honom. De som kände honom brukade alltid säga att han var snäll och trevlig. Ett snett leende dök upp i hans ansikte när han tänkte för sig själv; Undrar vad de skulle tycka om de visste om mina största hemligheter? Om de visste om den ondska och det kalla mörker som finns inom mig. Plötsligt slog dörren upp och den han hade väntat på kom emot honom. Hans ansikte lös upp och kärleken sjöng en sång i hans hjärta. Mörkret försvann om än så bara för en stund.

Det här korta alstret skrev jag när jag var tjugotre år gammal. Tanken var att författa en längre berättelse men andra bokprojekt har kommit emellan. Det kanske är dags att spinna vidare på väven.

//H

Chocoholic

Jag tror inte jag skulle kunna överleva utan choklad och nu är vi mitt inne i en av världens bästa ursäkter för att trycka i sig sötsaker. Mörk choklad gjord på riktigt kakaosmör är min melodi. Sen kan jag glatt erkänna att vid sådana här storhelger som påsken så slinker det även ner ett antal chokladpraliner. Tänk er ganacher och champagnetryfflar. Snålvattnet rinner till direkt på mig!!

Mmm ... en bit mörk choklad som smälter på tungan. Den lätt bittra smaken blandad med vanilj sänder signaler till hjärnan som släpper loss lyckoruset. Choklad är verkligen gudarnas gåva till mänskligheten!


Eleverna på Almåsgymnasiets bageri- och konditorutbildning gör fantastiska praliner och de säljs till självkostnadspris. Kan det bli bättre?!?


//H

Märkeshora!

Tradera, Ebay, Amazon och Adlibris. Det är sidor jag surfar in på varje dag innesluten i en dimma av hagalenhet. En jämn ström av paket skeppas från England till min postlåda innehållande böcker om historiska personer, design och ett mindre berg av deckare. På Tradera och Ebay köper jag glas från Lalique, Blå Eld från Rörstrands och porslinsfiguriner från Bing & Gröndal. Det börjar med en jakt på intressanta objekt. Sida upp och sida ner tills bilder av assieter och nysilverbestick snurrar runt som en tornado i min hjärna. När habegäret siktat in sig på något åtråvärt börjar budgivningen. Hur ska jag lägga upp min strategi? Vad bör mitt maxbud vara? I min epost plingar det till med meddelanden om att jagn har vunnit vissa auktioner och att i vissa fall har jag blivit överbjuden och de undrar naturligtvis om jag vill bjuda högre. Jag måste erkänna att jag mer ofta än sällan bryter mina egna uppställda maxbud. Bara ett bud till, bara ett bud till så är den MIN!

Börjar ni skönja ett mönster?

Kläder har jag i drös och parti. I min gaderob finns representanter från Hugo Boss, Donna Karan, Tommy Hillfiger, Vivienne Westwood och Jean-Paul Gaultier. Till vilken nytta kan man fråga sig? Blir jag lyckligare för att jag går omkring med ett bälte från Gucci kring midjan? Svaret är naturligtvis nej. Ett litet lyckorus kan hålla i sig fem till tio minuter efter köptillfället och sen är det bara ytterligare en sak som offrats på konsumtionens heliga altare.

Vårt resultatinriktade samhälle vill att vi ska konsumera och toppa förra årets försäljningssiffror. Money makes the world go round. Både jag och ni vet att när vi alla dragit upp huvudet ur sanden så står vi inför det kalla faktum att det finns en gräns för vad vi kan spendera, vad vi kan konsumera och vad vår planet kan klara av.

Det finns människor där ute i verkligheten, utanför denna digitala bubbla, som spenderar tusentals kronor varje månad på saker de egentligen inte behöver och skuldsätter sig rakt upp över öronen. De är fast i ett träsk där shopping är samma som lycka och fast i ett beroende lika starkt som det som knark uppbringar.

Jag lånar inte pengar för att shoppa och därför befinner jag inte mig i samma situation som dessa shopaholics. Ett annat faktum som skiljer mig från dem är att jag är medveten om att jag köper grejer jag egentligen inte behöver och jag vet orsaken bakom fenomenet. Inom mig finns ett barn som mobbades hårt och grymt och som nån gång under resan upptäckte en viss trygghet i materiella ting. Saker kan inte såra dig och de sviker dig inte heller.

Tänk vad oändliga timmar hos psykolog och hypnosterapeut kan uppbringa i en själv. Jag är en lyckligt lottad människa i och med att jag vet vem jag är och fullt medveten om mina svaga och starka sidor. Visst, jag shoppar men jag är medveten om vad jag gör och var jag ska sätta gränsen. Jag har styrkan att ställa mig upp och erkänna att jag är en märkeshora.

//H

Prince of Darkness

Jag är nu ännu en i den myriad av människor som präntar ner sina tankar i detta medium som Internet är. Vad kommer jag att erbjuda som ska få dig som läsare att vilja stanna kvar och läsa och även återvända gång efter gång? Jag ska dig/er min bild av samhälleliga företeelser, anekdoter från mitt liv och tips som du/ni antingen kan anamma eller förkasta. Jag är en kaxig, cynisk person med en stor portion självironi, vilket ni kommer att upptäcka under resans gång.

Fasten your seatbelts and prepare for a bumpy ride!

/Hjertén