Märkeshora!

Tradera, Ebay, Amazon och Adlibris. Det är sidor jag surfar in på varje dag innesluten i en dimma av hagalenhet. En jämn ström av paket skeppas från England till min postlåda innehållande böcker om historiska personer, design och ett mindre berg av deckare. På Tradera och Ebay köper jag glas från Lalique, Blå Eld från Rörstrands och porslinsfiguriner från Bing & Gröndal. Det börjar med en jakt på intressanta objekt. Sida upp och sida ner tills bilder av assieter och nysilverbestick snurrar runt som en tornado i min hjärna. När habegäret siktat in sig på något åtråvärt börjar budgivningen. Hur ska jag lägga upp min strategi? Vad bör mitt maxbud vara? I min epost plingar det till med meddelanden om att jagn har vunnit vissa auktioner och att i vissa fall har jag blivit överbjuden och de undrar naturligtvis om jag vill bjuda högre. Jag måste erkänna att jag mer ofta än sällan bryter mina egna uppställda maxbud. Bara ett bud till, bara ett bud till så är den MIN!

Börjar ni skönja ett mönster?

Kläder har jag i drös och parti. I min gaderob finns representanter från Hugo Boss, Donna Karan, Tommy Hillfiger, Vivienne Westwood och Jean-Paul Gaultier. Till vilken nytta kan man fråga sig? Blir jag lyckligare för att jag går omkring med ett bälte från Gucci kring midjan? Svaret är naturligtvis nej. Ett litet lyckorus kan hålla i sig fem till tio minuter efter köptillfället och sen är det bara ytterligare en sak som offrats på konsumtionens heliga altare.

Vårt resultatinriktade samhälle vill att vi ska konsumera och toppa förra årets försäljningssiffror. Money makes the world go round. Både jag och ni vet att när vi alla dragit upp huvudet ur sanden så står vi inför det kalla faktum att det finns en gräns för vad vi kan spendera, vad vi kan konsumera och vad vår planet kan klara av.

Det finns människor där ute i verkligheten, utanför denna digitala bubbla, som spenderar tusentals kronor varje månad på saker de egentligen inte behöver och skuldsätter sig rakt upp över öronen. De är fast i ett träsk där shopping är samma som lycka och fast i ett beroende lika starkt som det som knark uppbringar.

Jag lånar inte pengar för att shoppa och därför befinner jag inte mig i samma situation som dessa shopaholics. Ett annat faktum som skiljer mig från dem är att jag är medveten om att jag köper grejer jag egentligen inte behöver och jag vet orsaken bakom fenomenet. Inom mig finns ett barn som mobbades hårt och grymt och som nån gång under resan upptäckte en viss trygghet i materiella ting. Saker kan inte såra dig och de sviker dig inte heller.

Tänk vad oändliga timmar hos psykolog och hypnosterapeut kan uppbringa i en själv. Jag är en lyckligt lottad människa i och med att jag vet vem jag är och fullt medveten om mina svaga och starka sidor. Visst, jag shoppar men jag är medveten om vad jag gör och var jag ska sätta gränsen. Jag har styrkan att ställa mig upp och erkänna att jag är en märkeshora.

//H