I lördags var jag på middag och där bläddrade jag igenom Aftonbadets fredagsbilaga, Klick, och läste Hannah Graafs krönika. Hon tog upp ett förhållandes olika faser ur kvinnans perspektiv. I början är de, enligt henne, väldigt noga med hur de ser ut och vad de säger. Efter det kommer fasen av bekvämlighet när de går omkring i mysbyxor. Till sist kommer vi till det som Graaf kallar för "soff-fasen" där de fiser och låter bli att raka benen. Hannah Graaf bad sina medsystrar att tänka på att hålla sig snygga så att de inte förlorar sina män till någon annan väldoftande kvinna.
Jag blev väldigt förvånad över att en kvinna i dagens samhälle propagerar för att det täcka könet ska upprätthålla någon slags Barbie-fasad. Visserligen tycker jag att man kan anstränga sig, både som kille och som tjej, i ett förhållande vad det gäller det yttre men man behöver inte gå till överdrift. Jag tror inte att det finns någon kille som lämnar sin tjej för att hon inte rakar benen så ofta. Då fanns det nog inte någon kärlek i det förhållandet till att börja med.
Om man inte kan fisa tillsammans med den man älskar, vem sjutton ska man då kunna fisa med?
Det finns gränser för hur långt utseendefixeringen ska få gå. Det är levande varelser vi vill ha relationer med, inte dockor. Ett vackert yttre i all ära. Vad betyder det om det inte finns ett vackert inre innanför skalet? Hannah Graaf kanske inte har förstått att utanför Stureplan så gör det inte så mycket med orakade ben och ett rap här och där.
Oavsett om det gäller män eller kvinnor, oavsett om vi bor i ett slott eller i ett litet torp i urskogen så har vi en sak gemensamt. Vi alla äter, dricker och skiter.
//H
söndag 27 juli 2008
lördag 26 juli 2008
Dålig publicitet
I dag läste jag för andra gången samma insändare. Tidigare i veckan publicerades den i Ulricehamns Tidning och i dag dök den upp i Borås Tidning. En person har semestrat i Sjuhäradsbygden med vänner från Värmland och har fått både positiva och negativa uppfattningar kring etablissemang i vår trakt.
De var väldigt positiva till den guidning de hade fått på Torpa Stenhus. Jag känner en stolthet över det eftersom det är en av mina gamla arbetsplatser och jag känner guiden i fråga.
Det negativa i insändaren gällde restaurangen i Ulricehamns Kallbadhus. Det turistande gänget hade tydligen blivit närmast utkastad från restaurangen. I Borås Tidning stod det att restaurangens ägare valt att inte kommentera insändaren.
I sådan här situation kan vi som inte upplevt händelsen inte göra en helt ärlig bedömning. Vi har insändarens version och ingenting från restaurangen. Om vi inte var ögonvittnen till händelsen kan vi inte riktigt veta vad som har hänt eller inte.
Nu, äntligen, kommer jag till kärnan av vad jag vill säga. Oberoende av vad som egentligen hänt har restaurangen i Ulricehamns Kallbadhus fått dålig publicitet. Ett dåligt renomme sprider sig som en löpeld och är väldigt svårt att reparera. Det kan i slutändan även knäcka en verksamhet. Om en organisation upplever dålig publicitet gäller det att snabbt göra skadekontroll och försöka vända den negativa trenden.
Jag blev förvånad när jag läste insändaren. Jag har visserligen bara varit på ovan nämnda restaurang en gång och då bara för att hinka i mig lite whisky, men jag och mina vänner tyckte att servicen var väldigt bra. Har mitt omdöme nu ändrats? Egentligen inte, men visst börjar jag fundera. Hur det än är, och oavsett hur diplomatiska och rättvisa vi försöker vara, så kvarstår faktumet att smuts fastnar.
//H
De var väldigt positiva till den guidning de hade fått på Torpa Stenhus. Jag känner en stolthet över det eftersom det är en av mina gamla arbetsplatser och jag känner guiden i fråga.
Det negativa i insändaren gällde restaurangen i Ulricehamns Kallbadhus. Det turistande gänget hade tydligen blivit närmast utkastad från restaurangen. I Borås Tidning stod det att restaurangens ägare valt att inte kommentera insändaren.
I sådan här situation kan vi som inte upplevt händelsen inte göra en helt ärlig bedömning. Vi har insändarens version och ingenting från restaurangen. Om vi inte var ögonvittnen till händelsen kan vi inte riktigt veta vad som har hänt eller inte.
Nu, äntligen, kommer jag till kärnan av vad jag vill säga. Oberoende av vad som egentligen hänt har restaurangen i Ulricehamns Kallbadhus fått dålig publicitet. Ett dåligt renomme sprider sig som en löpeld och är väldigt svårt att reparera. Det kan i slutändan även knäcka en verksamhet. Om en organisation upplever dålig publicitet gäller det att snabbt göra skadekontroll och försöka vända den negativa trenden.
Jag blev förvånad när jag läste insändaren. Jag har visserligen bara varit på ovan nämnda restaurang en gång och då bara för att hinka i mig lite whisky, men jag och mina vänner tyckte att servicen var väldigt bra. Har mitt omdöme nu ändrats? Egentligen inte, men visst börjar jag fundera. Hur det än är, och oavsett hur diplomatiska och rättvisa vi försöker vara, så kvarstår faktumet att smuts fastnar.
//H
torsdag 24 juli 2008
Sadness
Sadness. Sometimes I am hit by a melancholy sadness. A dark cloud that drifts in and immerses my soul. A state of mind that can make you feel cold even when standing in direct sun light. The warmth of that yellow disc, the blue sky and the chirper of birds can do nothing to lift the dark, heavy veil before my eyes.
The power other people have over our feelings, our thoughts and our very existence. The prick of the needle that stabs at your heart, leaving you feeling vulnerable, naked and raw. You bleed but do not die. There is only the smallest of agony, the lump in your throat and the tears that threaten to well out, rolling down your cheeks.
Solace of mind, solace of thought. To crawl into a soft, dark corner and adopt the fetal position. Ward off the worries, the nagging bites of selfdoubt. Yet again enclose the scars that no love in the world can heal. Dream, dream of the splendours of childhood. The blanket of security that used to envelop you.
Who will win the fight, the light or the darkness?
//H
The power other people have over our feelings, our thoughts and our very existence. The prick of the needle that stabs at your heart, leaving you feeling vulnerable, naked and raw. You bleed but do not die. There is only the smallest of agony, the lump in your throat and the tears that threaten to well out, rolling down your cheeks.
Solace of mind, solace of thought. To crawl into a soft, dark corner and adopt the fetal position. Ward off the worries, the nagging bites of selfdoubt. Yet again enclose the scars that no love in the world can heal. Dream, dream of the splendours of childhood. The blanket of security that used to envelop you.
Who will win the fight, the light or the darkness?
//H
onsdag 23 juli 2008
Fotboll och Hamburgare
Jag tror inte att det är många som har missat kontroverserna kring Borås Arena. Kampen mellan UEFA och MAX är över. Allt utifrån den enkät som gjordes bland GT:s läsare där de röstade fram att MAX hamburgerestaurang inte skulle vika sig för UEFA och hålla öppet under den planerade U21-EM matchen. Resultatet är att UEFA letar efter en annan arena för matchen, eftersom de har en policy att de enda organisationer som får synas under UEFA:s matcher är deras sponsorer.
I dagens Borås Tidning ägnades två sidor åt insändare från tidningens läsare rörande ovan nämnda situation. Det var intressant att läsa de helt vitt skilda åsikterna kring MAX, UEFA och Borås Stad. Vissa tyckte att MAX var avskyvärda som vägrar att stänga och därigenom hindrar Borås från att vara värd för den här fotbollshändelsen. Andra hade den åsikten att MAX gjorde rätt som inte vek sig för, vad de ansåg som, UEFA:s strikta krav. Borås Stad får sig en och annan känga för att inte ha skött den här affären bättre och för att inte försökt undvika att den här affären fick spelas ut i media.
I ena lägret har vi fotbollsälskarna och i det andra personer som inte bryr sig om fotboll överhuvudtaget. Har en grupp fel och den andra rätt? Det är inte så enkelt som svart och vitt. Det handlar om perspektiv och vad de olika grupperna prioriterar som viktigt. Vad det hela handlar om är byråkrati och två relativt stora organisationer som inte kunde nå en framgångsrik lösning. Förloraren i det här mediala dramat är Borås Stad vad det gäller förlusten av att ha en större betydande fotbollsmatch och förlorade pengar för hotell och andra näringsidkare.
Som jag sagt tidigare, om en person skriver en insändare och luftar sina åsikter ska hela namnet stå under. Står en person för sina åsikter om han eller hon inte vågar tillkännage sig själv?
//H
I dagens Borås Tidning ägnades två sidor åt insändare från tidningens läsare rörande ovan nämnda situation. Det var intressant att läsa de helt vitt skilda åsikterna kring MAX, UEFA och Borås Stad. Vissa tyckte att MAX var avskyvärda som vägrar att stänga och därigenom hindrar Borås från att vara värd för den här fotbollshändelsen. Andra hade den åsikten att MAX gjorde rätt som inte vek sig för, vad de ansåg som, UEFA:s strikta krav. Borås Stad får sig en och annan känga för att inte ha skött den här affären bättre och för att inte försökt undvika att den här affären fick spelas ut i media.
I ena lägret har vi fotbollsälskarna och i det andra personer som inte bryr sig om fotboll överhuvudtaget. Har en grupp fel och den andra rätt? Det är inte så enkelt som svart och vitt. Det handlar om perspektiv och vad de olika grupperna prioriterar som viktigt. Vad det hela handlar om är byråkrati och två relativt stora organisationer som inte kunde nå en framgångsrik lösning. Förloraren i det här mediala dramat är Borås Stad vad det gäller förlusten av att ha en större betydande fotbollsmatch och förlorade pengar för hotell och andra näringsidkare.
Som jag sagt tidigare, om en person skriver en insändare och luftar sina åsikter ska hela namnet stå under. Står en person för sina åsikter om han eller hon inte vågar tillkännage sig själv?
//H
måndag 21 juli 2008
Banvallen
I vår kommun har vi en fantastisk möjlighet att motionera och njuta av vår natur samtidigt. Om någon hade sagt till mig som barn att järnvägsspåret skulle tas upp, att banvallen skulle asfalteras och att folk skulle cykla, åka inlines och promenera där hade jag nog haft svårt att tro det.
Banvallen och de cykelpaket som turistbyrån erbjuder är en av de saker som lockar flest turister till Ulricehamn. Antingen har de med egna cyklar eller så kan de hyra via Resdax. De startar sitt äventyr med att besöka turistbyrån för att få sin information, en karta och lunch fixad av Torgstallet. Paket som erbjuds kan innehålla en rutt på någon av våra banvallar, övernattning på till exempel Attorp, som även ordnar kvällsmat, frukost och lunchen dagen efter. Det är ett kul och uppfriskande sätt för turister att uppleva vår bygd.
Jag cyklade på banvallen idag med min kompis, Anna, och som alltid njöt jag av den vackra naturen längs Åsunden. Vi mötte cyklister, inlinesåkare och två pensionärer, varav en gick med rullator. Det finns en trevlig men oskriven regel att alla som möts på banvallen hälsar på varandra. Nåja, nästan alla utom en och annan som kanske växt upp i en kakburk. Det lustiga är att den här regeln eller vänliga gesten verkar bara gälla utanför Ulricehamns stadsgränser. Hälsar man på någon inom stadens gränser är det många som får ett förvånat, obekvämt uttryck över ansiktet. Undrar varför?
Ett par solglasögon, även om vädret är mulet, är att rekommendera när man cyklar på banvallen. Förr eller senare krockar man med en insekt som alltid lägligt träffar ögat och sedan tillbringas några kilometer i ett halvblint tillstånd. Tänk även på att försöka andas genom näsan den mesta av tiden annars finns det en risk att kroppen åker på en proteinöverdos.
//H
Banvallen och de cykelpaket som turistbyrån erbjuder är en av de saker som lockar flest turister till Ulricehamn. Antingen har de med egna cyklar eller så kan de hyra via Resdax. De startar sitt äventyr med att besöka turistbyrån för att få sin information, en karta och lunch fixad av Torgstallet. Paket som erbjuds kan innehålla en rutt på någon av våra banvallar, övernattning på till exempel Attorp, som även ordnar kvällsmat, frukost och lunchen dagen efter. Det är ett kul och uppfriskande sätt för turister att uppleva vår bygd.
Jag cyklade på banvallen idag med min kompis, Anna, och som alltid njöt jag av den vackra naturen längs Åsunden. Vi mötte cyklister, inlinesåkare och två pensionärer, varav en gick med rullator. Det finns en trevlig men oskriven regel att alla som möts på banvallen hälsar på varandra. Nåja, nästan alla utom en och annan som kanske växt upp i en kakburk. Det lustiga är att den här regeln eller vänliga gesten verkar bara gälla utanför Ulricehamns stadsgränser. Hälsar man på någon inom stadens gränser är det många som får ett förvånat, obekvämt uttryck över ansiktet. Undrar varför?
Ett par solglasögon, även om vädret är mulet, är att rekommendera när man cyklar på banvallen. Förr eller senare krockar man med en insekt som alltid lägligt träffar ögat och sedan tillbringas några kilometer i ett halvblint tillstånd. Tänk även på att försöka andas genom näsan den mesta av tiden annars finns det en risk att kroppen åker på en proteinöverdos.
//H
lördag 19 juli 2008
Varberg, fantastiska Varberg
Varberg är min sommarstad. Jag tillbringade min första sommarvistelse i Varberg när jag var sex veckor gammal. Staden togs sig in i mitt blod och efter det har jag varit i Varberg varje sommar. En sommar utan Varberg är ingen sommar.
Bada ute vid Getterön, spela minigolf i Socitetsparken och fika på Fästningsterassen. Det är saker jag aldrig tröttnar på. Inte heller tröttnar jag på att sitta uppe på fästningen och titta ut över havet. Det är balsam för själen.
Jag hälsar på många gulliga hundar och äter mycket glass.
Gee, what a fucking surprise.
//H
Bada ute vid Getterön, spela minigolf i Socitetsparken och fika på Fästningsterassen. Det är saker jag aldrig tröttnar på. Inte heller tröttnar jag på att sitta uppe på fästningen och titta ut över havet. Det är balsam för själen.
Jag hälsar på många gulliga hundar och äter mycket glass.
Gee, what a fucking surprise.
//H
onsdag 16 juli 2008
Citat
" Love looks not with the eyes, but with the mind.
And therefore is winged cupid painted blind. "
William Shakespeare
And therefore is winged cupid painted blind. "
William Shakespeare
tisdag 15 juli 2008
Båstad och Brats
Båstadveckan har kommit och gått. Media ägnar sig dels åt tennisen och dels åt festandet som förgylls med diverse kändisar från a- till ö-klassen. Varje år skrivs det om kändisar som Fredrik Ljungberg som är ute varje kväll och ändå gömmer sig från fotografer. Om man nu är känd och störs av fotografer bör man nog inte befinna sig i Båstad under tennisveckan.
Det är tydligen vip-köer och, för vissa utvalda, efterfester hos Ulf Ekberg i de hus han hyrt för just det här ändamålet. Alex Schulman skrev om festligheterna i söndagens Aftonbladet och det var tydligen hans första besök och inte överdrivet imponerad var han heller. Han hade läst att det fanns en flaska champagne i Båstad som man kunde köpa för den nätta summan av 100 000 kronor. Alex Schulman undrade vad som kunde vara så fantastiskt med en flaska champagne att den kan kosta så mycket och jag håller med honom. Sådana lyxprodukter är till för människor som känner ett outgrundligt behov av att visa upp sin förmögenhet.
Vi läser då och då om fenomenet av unga killar med för mycket fritid och för mycket pengar som köper in dyr champagne och som sen sprutar ut den, helst då på någon tjej. Jag tycker att varje människa får göra som de vill med sina pengar och har man råd med dyr champagne så varför inte köpa det. Vad jag inte förstår är varför de inte kan dricka upp den istället för att blöta ner någon annan och kladda ner dansgolvet. Okej, okej, de gör det för att visa att de kan och för att på något lustigt sätt tror de att det imponerar på andra. Det sorgliga faktum för de här "stekarna" är att den största delen av den mänskliga befolkningen inte blir imponerad utan tycker snarare att det är patetiskt.
Enligt Alex Schulman är många av de här till synes rika grabbarna som glider runt i Båstad egentligen inte rika. Tydligen så kör de omkring i hyrda bilar och båtar och klistrar på en falsk fasad. Schulman kallar dem för ONOFF-stekare, säljare som under året sparar pengar för allt vad tygen håller så de kan leka miljonärer fem dagar i Båstad. Personligen tycker jag att om jag inte kan vara miljonär resten av året så behöver jag inte vara det under tennisveckan heller. Vad händer om någon av de här killarna hittar drömtjejen? Vad ska de säga? Förlåt, men jag är inte en miljonär egentligen, jag bara spelade.
Alex Schulman berättar om en kille som beställde in en magnumflaska och hur omgivningen blev imponerad av dekadensen. Det finns många sorgliga faktum i den händelsen. Omgivningen som faktiskt blev imponerad av beställningen är sorglig. Det allra sorgligaste är killens behov av att imponera på de andra runt omkring honom, och att nittiofem procent av dem i verklighetens krassa ljus inte bryr sig om han andas eller inte.
Vad du gör med dina egna pengar är din ensak. Pengarna ger dig möjlighet att köpa det du vill ha, resa dit du vill och frihet att göra olika saker. Pengar ger dig däremot inte rättigheten att bete dig som ett svin eller behandla andra människor som om de var av ett sämre värde.
Visst kan du få köpa dyr champagne och spruta den över alla andra, men med den risken att du framstår som att inte besitta någon större intelligens.
//H
Det är tydligen vip-köer och, för vissa utvalda, efterfester hos Ulf Ekberg i de hus han hyrt för just det här ändamålet. Alex Schulman skrev om festligheterna i söndagens Aftonbladet och det var tydligen hans första besök och inte överdrivet imponerad var han heller. Han hade läst att det fanns en flaska champagne i Båstad som man kunde köpa för den nätta summan av 100 000 kronor. Alex Schulman undrade vad som kunde vara så fantastiskt med en flaska champagne att den kan kosta så mycket och jag håller med honom. Sådana lyxprodukter är till för människor som känner ett outgrundligt behov av att visa upp sin förmögenhet.
Vi läser då och då om fenomenet av unga killar med för mycket fritid och för mycket pengar som köper in dyr champagne och som sen sprutar ut den, helst då på någon tjej. Jag tycker att varje människa får göra som de vill med sina pengar och har man råd med dyr champagne så varför inte köpa det. Vad jag inte förstår är varför de inte kan dricka upp den istället för att blöta ner någon annan och kladda ner dansgolvet. Okej, okej, de gör det för att visa att de kan och för att på något lustigt sätt tror de att det imponerar på andra. Det sorgliga faktum för de här "stekarna" är att den största delen av den mänskliga befolkningen inte blir imponerad utan tycker snarare att det är patetiskt.
Enligt Alex Schulman är många av de här till synes rika grabbarna som glider runt i Båstad egentligen inte rika. Tydligen så kör de omkring i hyrda bilar och båtar och klistrar på en falsk fasad. Schulman kallar dem för ONOFF-stekare, säljare som under året sparar pengar för allt vad tygen håller så de kan leka miljonärer fem dagar i Båstad. Personligen tycker jag att om jag inte kan vara miljonär resten av året så behöver jag inte vara det under tennisveckan heller. Vad händer om någon av de här killarna hittar drömtjejen? Vad ska de säga? Förlåt, men jag är inte en miljonär egentligen, jag bara spelade.
Alex Schulman berättar om en kille som beställde in en magnumflaska och hur omgivningen blev imponerad av dekadensen. Det finns många sorgliga faktum i den händelsen. Omgivningen som faktiskt blev imponerad av beställningen är sorglig. Det allra sorgligaste är killens behov av att imponera på de andra runt omkring honom, och att nittiofem procent av dem i verklighetens krassa ljus inte bryr sig om han andas eller inte.
Vad du gör med dina egna pengar är din ensak. Pengarna ger dig möjlighet att köpa det du vill ha, resa dit du vill och frihet att göra olika saker. Pengar ger dig däremot inte rättigheten att bete dig som ett svin eller behandla andra människor som om de var av ett sämre värde.
Visst kan du få köpa dyr champagne och spruta den över alla andra, men med den risken att du framstår som att inte besitta någon större intelligens.
//H
söndag 13 juli 2008
Mamma Mia!!!!!
En timme och fyrtionio minuters solsken. Det är vad filmen Mamma Mia! erbjuder sin publik. Tiden flyger förbi och efteråt känns det som jag gått igenom en enorm känslostorm av glädje, sorg och kärlek.
Mina föräldrar hade många ABBA-skivor i sin samling när jag var barn. Efter vad jag har läst i Aftonbladets söndagsbilaga var de tydligen väldigt ohippa i början av 1970-talet eftersom de föll för vad som ansågs som kommersiell musik. Å andra sidan tror jag inte att hipphet har varit någon större prioritet i mina föräldrars liv. Jag älskade ABBA:s musik som barn och speciellt låten Mamma Mia. Musiken var glädjefylld, trallvänlig och helt enkelt rolig att lyssna på. ABBA:s musik har alltid betytt mycket för mig eftersom den gör mig glad. När jag bodde i London i början av 1990-talet blev ABBA enormt stora igen genom skivsläppen ABBA Gold och ABBA More Gold. Engelsmännen har alltid varit tokiga i ABBA och vad kan man säga annat än att de har bra smak.
Jag har aldrig sett musikalen men det får jag försöka få avklarat en dag. Filmen ville jag absolut se . Det är en lättsam historia med stora portioner komik som leder till glada skratt. Sången var överlag bra och jag satt där i biostolen smått förvånad över Meryl Streeps sångröst. Pierce Brosnan, Colin Firth och Stellan Skarsgård bländade mig inte precis med någon överdriven skönsång men det kan jag förlåta dem. Musiken känner vi alla igen och den erbjuder samma trygghet som att träffa en gammal vän.
Musikalen Mamma Mia har dragit in tolv miljarder så här långt och biljetterna säljer som smör fortfarande. Björn och Benny kan med största säkerhet stoppa mer sköna slantar i sina fickor tack vare filmen och jag unnar dem varje krona.
So I say thank you for the music, for giving it to me ...
//H
Mina föräldrar hade många ABBA-skivor i sin samling när jag var barn. Efter vad jag har läst i Aftonbladets söndagsbilaga var de tydligen väldigt ohippa i början av 1970-talet eftersom de föll för vad som ansågs som kommersiell musik. Å andra sidan tror jag inte att hipphet har varit någon större prioritet i mina föräldrars liv. Jag älskade ABBA:s musik som barn och speciellt låten Mamma Mia. Musiken var glädjefylld, trallvänlig och helt enkelt rolig att lyssna på. ABBA:s musik har alltid betytt mycket för mig eftersom den gör mig glad. När jag bodde i London i början av 1990-talet blev ABBA enormt stora igen genom skivsläppen ABBA Gold och ABBA More Gold. Engelsmännen har alltid varit tokiga i ABBA och vad kan man säga annat än att de har bra smak.
Jag har aldrig sett musikalen men det får jag försöka få avklarat en dag. Filmen ville jag absolut se . Det är en lättsam historia med stora portioner komik som leder till glada skratt. Sången var överlag bra och jag satt där i biostolen smått förvånad över Meryl Streeps sångröst. Pierce Brosnan, Colin Firth och Stellan Skarsgård bländade mig inte precis med någon överdriven skönsång men det kan jag förlåta dem. Musiken känner vi alla igen och den erbjuder samma trygghet som att träffa en gammal vän.
Musikalen Mamma Mia har dragit in tolv miljarder så här långt och biljetterna säljer som smör fortfarande. Björn och Benny kan med största säkerhet stoppa mer sköna slantar i sina fickor tack vare filmen och jag unnar dem varje krona.
So I say thank you for the music, for giving it to me ...
//H
fredag 11 juli 2008
I love Hjo!
I dag och i helgen är det hantverksmässa i Hjo. 75 000 besökare kommer till den kommun som fått utmärkelsen kommunernas bästa slogan, I love Hjo. Visst är det fyndigt.
Som barn åkte jag varje sommar en dag till Hjo med min föräldrar och morföräldrar. I dag är det en perfekt nostalgitripp till en stad som håller många, roliga minnen för mig.
Hjo är inte på nåt sätt en av de mest spännande småstäderna som existerar. Jag tror säkert att en stor del av stadens invånare inte håller med mig. Enligt min åsikt är Hjo inte spännande men staden är väldigt vacker. En gammal trästad vid Vätterns kant som för tankarna till berättelser av Elsa Beskow. Ta en promenad genom socitetsparken och njut av utsikten av Vätterns blågröna vatten.
I Hjo finns även en glassrestaurang med Sveriges förmodligens längsta namn, Moster Elins Glassrestaurang i Hjo Hamn. Underbar glass! Jag beställde vad de kallar en "Vel-Petter". Sex kulor av italiensk glass. Absolute Heaven!!
//H
Som barn åkte jag varje sommar en dag till Hjo med min föräldrar och morföräldrar. I dag är det en perfekt nostalgitripp till en stad som håller många, roliga minnen för mig.
Hjo är inte på nåt sätt en av de mest spännande småstäderna som existerar. Jag tror säkert att en stor del av stadens invånare inte håller med mig. Enligt min åsikt är Hjo inte spännande men staden är väldigt vacker. En gammal trästad vid Vätterns kant som för tankarna till berättelser av Elsa Beskow. Ta en promenad genom socitetsparken och njut av utsikten av Vätterns blågröna vatten.
I Hjo finns även en glassrestaurang med Sveriges förmodligens längsta namn, Moster Elins Glassrestaurang i Hjo Hamn. Underbar glass! Jag beställde vad de kallar en "Vel-Petter". Sex kulor av italiensk glass. Absolute Heaven!!
//H
torsdag 10 juli 2008
Serietidningar
När jag var liten spenderade jag mycket tid med näsan begravd i en serietidning. Det var min mormor som startade alltihop när jag var i fyraårsåldern. Varje vecka köpte hon Kalle Anka till mig och sen gick vi hem till henne och hon läste för mig. Hon köpte även Bamse till mig men om jag minns rätt så kom den inte varje vecka.
När jag blev äldre och började läsa själv så utökade jag mängden serietidningar med Fantastiska Fyran, Hulken, Spindelmannen, Stålmannen och X-Männen. Ja, listan kan göras mycket längre faktiskt. När mina föräldrar gick till en mataffär med mig kunde de lämna mig vid serietidningarna och där stod jag och letade efter vilken jag ville ha tills de kom tillbaka. Det fanns aldrig en gång när jag inte hittade en jag ville ha.
I mitten av 80-talet började Marvel-förlaget använda seriefigurernas engelska namn och Spindelmannen blev Spiderman och Järven blev Wolverine. X-Men var mina absoluta favoriter och det omdömet delade jag tydligen med många läsare på andra sidan Atlanten för de har under lång tid varit USA:s populäraste serietidning. X-Men är mutanter, en genetisk evolution av den mänskliga rasen och som ger dem olika slags krafter. De är hatade och fruktade av människorna som vill göra något åt mutanthotet. Jag tror serien appelerar på många eftersom vi känner igen det från vår egen verklighet, olika grupper av människor som förtrycks och jagas av andra på grund av att de är annorlunda i relation till den stora massan på ett eller annat sätt.
Jag fortsatte läsa X-Men tills jag var omkring tjugofem år, tror jag. Mutanterna behöll sin fascination över mig och när jag bodde i London fanns det en fantastisk affär som hette Forbidden Planet som sålde serietidningar, science fiction och fantasy. Det var alltid ett nöje att gå dit.
I dag finns det inte alls lika många serietidningar som när jag var barn. Tydligen så gör dagens barn andra saker. Jag vet att det finns människor som fnyser åt serietidningar och tycker det är skräp men serietidningarna blev min inkörsport till att läsa böcker.
Som barn hade jag många serietidningar. I dag har jag väldigt många böcker.
//H
När jag blev äldre och började läsa själv så utökade jag mängden serietidningar med Fantastiska Fyran, Hulken, Spindelmannen, Stålmannen och X-Männen. Ja, listan kan göras mycket längre faktiskt. När mina föräldrar gick till en mataffär med mig kunde de lämna mig vid serietidningarna och där stod jag och letade efter vilken jag ville ha tills de kom tillbaka. Det fanns aldrig en gång när jag inte hittade en jag ville ha.
I mitten av 80-talet började Marvel-förlaget använda seriefigurernas engelska namn och Spindelmannen blev Spiderman och Järven blev Wolverine. X-Men var mina absoluta favoriter och det omdömet delade jag tydligen med många läsare på andra sidan Atlanten för de har under lång tid varit USA:s populäraste serietidning. X-Men är mutanter, en genetisk evolution av den mänskliga rasen och som ger dem olika slags krafter. De är hatade och fruktade av människorna som vill göra något åt mutanthotet. Jag tror serien appelerar på många eftersom vi känner igen det från vår egen verklighet, olika grupper av människor som förtrycks och jagas av andra på grund av att de är annorlunda i relation till den stora massan på ett eller annat sätt.
Jag fortsatte läsa X-Men tills jag var omkring tjugofem år, tror jag. Mutanterna behöll sin fascination över mig och när jag bodde i London fanns det en fantastisk affär som hette Forbidden Planet som sålde serietidningar, science fiction och fantasy. Det var alltid ett nöje att gå dit.
I dag finns det inte alls lika många serietidningar som när jag var barn. Tydligen så gör dagens barn andra saker. Jag vet att det finns människor som fnyser åt serietidningar och tycker det är skräp men serietidningarna blev min inkörsport till att läsa böcker.
Som barn hade jag många serietidningar. I dag har jag väldigt många böcker.
//H
måndag 7 juli 2008
Tjuvlyssna på tunnelbanan
När jag är i Stockholm brukar jag oftast promenera. Det är lättare att uppskatta staden, jag ser mer och som grädde på moset får jag motion.
Tunnelbana använder jag ibland. Till exempel när jag ska besöka någon kompis som bor en bit ifrån centrum. Det finns gränser för hur långt jag vill gå. Sen finns det också en skillnad mellan vad jag vill och vad mina ben och fötter orkar med.
Jag är inte speciellt insatt i Stockholms tunnelbanesystem och det beror ju helt enkelt på att jag inte använder det så ofta. Jag måste titta på kartan och tänka efter. Londons tunnelbana kan jag väldigt väl och där går det på sätt och vis per automatik.
Jag tycker alltid att det är kul att studera folk och så även på tunnelbanan. Hur de är klädda, hur de beter sig och lyssna på vad de säger. Det finns inte så mycket man kan göra när man sitter i den lätt skakande metallmasken som borrar sig fram genom underjorden än just titta på andra människor.
Idag lyssnade jag på en kille när han förklarade ett kreativt projekt för sin flickvän. Det är inte så att jag riktigt tjuvlyssnar. Oftast är det oundvikligt att inte höra vad de säger. Folk pratar oftast ganska högt och verkar inte vara bekymrade om att de vissa gånger pratar om ganska privata saker.
En annan sak är att många passar på att prata i sina mobiler när de reser från punkt A till punkt B och det görs inte helt tyst eftersom de flesta av oss tenderar att höja rösten när vi använder våra mobiler. Det är ett lustigt beteende vi har att vi pratar vitt och brett om vårt privatliv inför andra människor, saker vi förmodligen inte skulle säga om vi inte hade en mobiltelefon klistrad vid örat.
Jag studerar er alltid.
//H
Tunnelbana använder jag ibland. Till exempel när jag ska besöka någon kompis som bor en bit ifrån centrum. Det finns gränser för hur långt jag vill gå. Sen finns det också en skillnad mellan vad jag vill och vad mina ben och fötter orkar med.
Jag är inte speciellt insatt i Stockholms tunnelbanesystem och det beror ju helt enkelt på att jag inte använder det så ofta. Jag måste titta på kartan och tänka efter. Londons tunnelbana kan jag väldigt väl och där går det på sätt och vis per automatik.
Jag tycker alltid att det är kul att studera folk och så även på tunnelbanan. Hur de är klädda, hur de beter sig och lyssna på vad de säger. Det finns inte så mycket man kan göra när man sitter i den lätt skakande metallmasken som borrar sig fram genom underjorden än just titta på andra människor.
Idag lyssnade jag på en kille när han förklarade ett kreativt projekt för sin flickvän. Det är inte så att jag riktigt tjuvlyssnar. Oftast är det oundvikligt att inte höra vad de säger. Folk pratar oftast ganska högt och verkar inte vara bekymrade om att de vissa gånger pratar om ganska privata saker.
En annan sak är att många passar på att prata i sina mobiler när de reser från punkt A till punkt B och det görs inte helt tyst eftersom de flesta av oss tenderar att höja rösten när vi använder våra mobiler. Det är ett lustigt beteende vi har att vi pratar vitt och brett om vårt privatliv inför andra människor, saker vi förmodligen inte skulle säga om vi inte hade en mobiltelefon klistrad vid örat.
Jag studerar er alltid.
//H
fredag 4 juli 2008
Ont i fötterna!!
Ja, jag kommer att vara i stort behov av en pedikyr när jag kommer hem. Eftersom det har varit varmt de senaste två dagarna har jag gått i sandaler, vilket är tufft för fötterna och även ryggen då stödet är ganska kass. Min massör kommer att ha lite att göra nästa gång jag slänger mig på massagebänken.
Det fick bli en krisbehandling idag. Femton minuters energimassage mitt på Drottninggatan. Trots att det sprang förbi en mindre armé och några sydamerikanska indianer joddlade för allt vad tygen höll en bit bort lyckades jag avskärma mig och gå in i min egen värld. Jag befann mig i skuggan, en bris kom från Mälarviken och det var värt varenda krona.
Min ryggrad hade blivit lite upptryckt efter att ha sprungit som en skållad genom Gamla Stan och nästan gjort ett varv runt hela Södermalm. Nästa gång ni är i Stockholm och befinner er på Söder rekommenderar jag en promenad läng Montelliusvägen med en av de bästa utsikterna över vår huvudstad. Förutom det är ett besök på Chokladfabriken, som jag nämnde i går, ett måste. En fantastisk resa för syn, lukt och smak.
Kom ihåg att hedersplatsen är min.
//H
Det fick bli en krisbehandling idag. Femton minuters energimassage mitt på Drottninggatan. Trots att det sprang förbi en mindre armé och några sydamerikanska indianer joddlade för allt vad tygen höll en bit bort lyckades jag avskärma mig och gå in i min egen värld. Jag befann mig i skuggan, en bris kom från Mälarviken och det var värt varenda krona.
Min ryggrad hade blivit lite upptryckt efter att ha sprungit som en skållad genom Gamla Stan och nästan gjort ett varv runt hela Södermalm. Nästa gång ni är i Stockholm och befinner er på Söder rekommenderar jag en promenad läng Montelliusvägen med en av de bästa utsikterna över vår huvudstad. Förutom det är ett besök på Chokladfabriken, som jag nämnde i går, ett måste. En fantastisk resa för syn, lukt och smak.
Kom ihåg att hedersplatsen är min.
//H
torsdag 3 juli 2008
Stockholm
Ooh, det är skönt när mitt Stockholm är grönt, sakta gå hem genom stan ...
Ett miljöombyte var behövligt igen. Ni får ursäkta mig men Ulricehamn är ingen stad jag vill tillbringa sommaren i. Tack vare bra vänner och kontakter finns det lägenheter jag kan låna här uppe. Billigt boende är inte att förakta.
Tack vare mina Stockholmsvänner i Hulu är jag väl bekant med huvudstaden. Jag har blivit drillad och guidad runt större delar av Stockholm, mest på Söder fast nu bor jag på Norrmalm, i den delen som jag tror kallas Sibirien i folkmun. Fotriktiga skor är medpackade för jag tycker om att gå i den här staden. I morgon blir det en tur till Södermalm och en av mina absoluta favoritplatser; Chokladfabriken. Efter det besöket måste jag gå några varv runt Stockholm för att bli av med de kalorierna, men det kan vara värt. Vad är det jag säger? Självklart är det värt det. Värt varenda smula av choklad jag kan få i mig.
Förutom det blir det museum, shopping och göra stan osäker så klart. Hahahaha ...
Jag älskar Stockholm, men jag älskar Göteborg mer.
//H
Ett miljöombyte var behövligt igen. Ni får ursäkta mig men Ulricehamn är ingen stad jag vill tillbringa sommaren i. Tack vare bra vänner och kontakter finns det lägenheter jag kan låna här uppe. Billigt boende är inte att förakta.
Tack vare mina Stockholmsvänner i Hulu är jag väl bekant med huvudstaden. Jag har blivit drillad och guidad runt större delar av Stockholm, mest på Söder fast nu bor jag på Norrmalm, i den delen som jag tror kallas Sibirien i folkmun. Fotriktiga skor är medpackade för jag tycker om att gå i den här staden. I morgon blir det en tur till Södermalm och en av mina absoluta favoritplatser; Chokladfabriken. Efter det besöket måste jag gå några varv runt Stockholm för att bli av med de kalorierna, men det kan vara värt. Vad är det jag säger? Självklart är det värt det. Värt varenda smula av choklad jag kan få i mig.
Förutom det blir det museum, shopping och göra stan osäker så klart. Hahahaha ...
Jag älskar Stockholm, men jag älskar Göteborg mer.
//H
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
