Banvallen

I vår kommun har vi en fantastisk möjlighet att motionera och njuta av vår natur samtidigt. Om någon hade sagt till mig som barn att järnvägsspåret skulle tas upp, att banvallen skulle asfalteras och att folk skulle cykla, åka inlines och promenera där hade jag nog haft svårt att tro det.

Banvallen och de cykelpaket som turistbyrån erbjuder är en av de saker som lockar flest turister till Ulricehamn. Antingen har de med egna cyklar eller så kan de hyra via Resdax. De startar sitt äventyr med att besöka turistbyrån för att få sin information, en karta och lunch fixad av Torgstallet. Paket som erbjuds kan innehålla en rutt på någon av våra banvallar, övernattning på till exempel Attorp, som även ordnar kvällsmat, frukost och lunchen dagen efter. Det är ett kul och uppfriskande sätt för turister att uppleva vår bygd.

Jag cyklade på banvallen idag med min kompis, Anna, och som alltid njöt jag av den vackra naturen längs Åsunden. Vi mötte cyklister, inlinesåkare och två pensionärer, varav en gick med rullator. Det finns en trevlig men oskriven regel att alla som möts på banvallen hälsar på varandra. Nåja, nästan alla utom en och annan som kanske växt upp i en kakburk. Det lustiga är att den här regeln eller vänliga gesten verkar bara gälla utanför Ulricehamns stadsgränser. Hälsar man på någon inom stadens gränser är det många som får ett förvånat, obekvämt uttryck över ansiktet. Undrar varför?

Ett par solglasögon, även om vädret är mulet, är att rekommendera när man cyklar på banvallen. Förr eller senare krockar man med en insekt som alltid lägligt träffar ögat och sedan tillbringas några kilometer i ett halvblint tillstånd. Tänk även på att försöka andas genom näsan den mesta av tiden annars finns det en risk att kroppen åker på en proteinöverdos.

//H