På torsdagkvällar vid klockan åtta bjuder TV4+ in oss till ett besök med den engelske antikhandlaren David Dickinson. Han kommer från arbetarklassen men har arbetat upp en förmögenhet efter att ha arbetat med att köpa och sälja antikviteter och har 25 års erfarenhet under bältet.
Programidén är följande; Antikintresserade personer fick söka in till en ny sorts antikprogram men de visste inte att det var just David Dickinson som skulle hålla i det hela. Han valde sedan ut de han ansåg ha potential. De personerna kallades sedan till ett möte där de fick reda på att de skulle arbeta som ett lag och att de skulle köpa in antikviteter för 50 000 pund av David Dickinsons privata pengar. Under David Dickinsons vakande öga ska de skaffa in föremål som de ska ställa ut i en monter på en stor antikvitetsmässa och förhoppningsvis gå med vinst.
Avsnitten är en och en halv timme långa och vi som tittare får följa med i antikaffärer och på auktioner. Det är kul att se hur de väljer föremål och spänningen de känner när de ska bjuda in sagda föremål. En annan intressant sak är skillnaden i stil mellan engelska och svenska antikviteter. Det är överlag mer överdådigt och inte ett allmogeföremål så långt ögat når. Jag väntar med spänning hur det ska gå på den stora mässan och hoppas självklart att det går väldigt bra för dem.
Jag har sedan som barn varit intresserad av gamla föremål, speciellt då porslinsföremål. Jag ropade in mitt första objekt när jag var åtta år. På den tiden när det var loppmarknad i Vegby var det på slutet alltid en auktion på de lite finare föremålen. Jag såg en liten blåvitt porslinskanna som jag absolut skulle ha. Jag fick den för tio kronor. Jag tror inte det var så många som hade hjärta att bjuda emot en åttaåring. Nu står den i köket i min lägenhet, på hedersplatsen.
//H
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar