Kallbadhuset och whisky

I går kväll satt jag på Kallbadhuset i Ulricehamn tillsammans med en kollega och hennes man. Det var fantastiskt väder och Åsunden låg spegelblank. Vi satt ute på däck och tittade förtjust på menyn. Det blev öl och whisky men bara whisky för mig. Det är nästan det enda alkoholhaltiga jag dricker nuförtiden. Det blev även lite tilltugg och jag kan verkligen rekommendera hjortkorven och "getaosten". Vi satt längre än vad vi hade tänkt oss men vi hade väldigt trevligt och servicen var exemplarisk. Vistelsen blev lite längre eftersom några andra kollegor dök upp varav fyra grabbar skulle hoppa i böljan den blå. Utav vissa utrop och tandskaller kom jag till slutsatsen att det var nog inte direkt varmt. Jag satt så nöjd med min whisky och längtade inte efter att få hoppa i överhuvudtaget. Kvällen skapade glada skratt och fina minnen.

Ja du, Fred, nu är du med i min blogg.

//H

Nostalgitripp

En av mina vänner som jobbar på Torpa Stenhus är sjuk och hon undrade om inte jag kunde hoppa in i hennes ställe i söndags. Vad gör man inte för sina vänner? Det var en trevlig upplevelse, mycket tack vare att jag fick jobba med min gamla arbetskompis Anita. Efter två minuter var det som jag aldrig hade varit därifrån. Historierna sitter som fastspikade i skallen. Det är bara att sätta på autopiloten och låta käften gå. Att stå och prata framför en grupp kan vara fantastiskt kul även om många av er därute som avskyr att ställa er upp inför andra människor har svårt att förstå det här. Jag som guide eller föreläsare måste anpassa mig efter min grupp och det blir lite som att spela på ett instrument. Får jag fram de reaktioner jag vill ha när jag trycker på min publiks knappar? Jag lyckas självklart inte alltid men när jag gör det är det en fantastsik känsla. Manipulatören i mig njuter.

De senaste åren har de som arbetar på Torpa Stenhus börjat använda kläder av medeltida snitt när de springer omkring i borgen och igår även jag. Det blir en roligare upplevelse för besökarna om guiderna är tidsenligt klädda (hoppas jag i alla fall) och det är ju en ursäkt för oss att spöka ut oss ordentligt, men hade jag kunnat få tag på den som uppfann puffbyxorna hade jag gett honom en riktig käftsmäll.

Det är ett helt äventyr att gå på toaletten i sådan mundering. Tro mig.

//H

Schlager

Sverige hamnade långt ner på listan i år igen och det blir kval nästa gång, om vi nu orkar med det. Tydligen så funkar inte vår version av schlager speciellt bra där ute i resten av Europa. Inte ens våra grannländer var speciellt generösa, men de gav åtminstone sina högsta poäng till nordiska grannländer. I sådana här situationer verkar det som vi håller ihop. En sak som jag tyckte var kul med årets upplaga av den här cirkusen var just att alla nordiska länder var med i finalen och Norge kom på en hedrande femteplats.

Jag tittar inte slaviskt på programmet utan det blir ett ordentligt zappande mellan kanalerna, men jag ville gärna se Charlotte Perellis framträdande. Det är en väldigt blandad kompott i Eurovision Song Contest. Vissa är väldigt proffsiga medan vissa för tankarna till skolans roliga timme. Programmet har blivit långt med många bidrag (med alltför mycket falsksång) och en något seg röstning. Nuförtiden föredrar jag att titta på SVT:s införprogram där en jury får säga sin mening om de olika bidragen. Jag gillar att höra deras vassa omdömen och när de slår sig för bröstet i en slags nordisk egenkärlek. Det passar min elaka personlighet, men det är ett element jag kunde vara utan även i det här programmet. Ni får helt enkelt gissa vilket.

De flesta bidrag i en sådan här tillställning glöms bort fort. Det var på sin höjd två eller tre låtar som jag gillade och ett av dem som jag skulle kunna tänka mig att höra fler gånger kom på andra plats tror jag. Ukrainas bidrag med Shady Lady. Bra låt och bra framträdande tycker jag även om jag med den här åsikten riskerar att bli korsfäst av de mest fanatiska av de svenska schlagerfantasterna. Om man ska avnjuta Eurovision Song Contest är det bästa sättet att spela in programmet för att sedan snabbspola över de tråkiga bitarna. Jag kan nog få ner 3 timmar och 15 minuter till 20 minuters effektivt tittande.

Många barn somnar framför TV:n men till mina föräldrars stora besvikelse lyckades inte den där apparten söva mig. Jag satt alltid där fascinerad av de rörliga bilderna. Första och enda gången jag somnat framför TV:n var när Israel vann Eurovision Song Contest med bidraget Halleluja. Ur min personliga synvinkel säger det en hel del om programmets kvalité.

//H

Picknick med matgänget

Jag och mitt matgäng träffades idag för en picknick. Vi var i Lindas trädgård och hade det mysigt i solen. Skrovmålet bestod av pastasallad, kycklingklubbor, sandwichar, kebabknyten och det hela avlutades med Sofias chokladmoussetårta. Vår vana trogen åt vi för mycket. När vi har så mycket god mat omkring oss så kan vi helt enkelt inte låta bli. Vi är alla gourmander på hög nivå och anser att mat är ett av livets stora glädjeämnen. Vi är helt enkelt bra på att laga mat och bra på att äta.

Mitt bidrag var sandwichar och jag använde mig av mina favoriter från min tid i London. Varje dag vid lunchtid gick en tiominuterspromenad till en smörgåsbar och standardbeställningen: A bap with tuna and sweetcorn and a bottle of Volvic still water, please. Till slut tror jag att de började göra smörgåsen så fort de såg mig i dörren för de visste vad jag ville ha. Det kan låta tråkigt att äta samma sak nästan jämt men tonfisk är en råvara som jag har svårt att tröttna på. Ibland chockade jag personalen och tog en smörgås med kyckling och bacon. Det var nog nästan så att de ritade ett kors i taket.

Sandwichar är vad de flesta engelsmän äter till lunch, vilket kan kännas lite udda för oss svenskar. Det är alltid en snabb rusning till närmaste smörgåsbar eller snabbköp och sen vidare till ett näraliggande grönområde, om vädret tillåter, klämma i sig mackan och sen tillbaka till saltgruvan. Om jag inte minns helt fel har begreppet sandwich uppkommit från en herre som hette Earlen av Sandwich eller nåt liknande. Tydligen gillade den här noblare herren att spela kort väldigt mycket och under hans långa sessioner med sina vänner kunde han ibland bli väldigt sugen på något gott. Han bad helt enkelt sin kock att göra i ordning något i matväg som han lätt kunde hålla i handen och som inte spillde så mycket. Kocken skar lite kött och la det mellan två brödskivor och så var sandwichen född.

Jag tänkte delge er mina favoritröror. Jag har inget exakt recept utan det blir lite på en höft.

Nummer 1.
Tonfisk, helst i olja
Majskorn
Hackad paprika
En rejäl klick majonnäs

Nummer 2.
Stekta kycklingbitar
Knaperstekt bacon
Majonnäs

Två skivor bröd och röran i mitten. Skär skapelsen mitt itu på diagonalen och ni har en sandwich.

Nu är det dags att zappa in SVT1 och se hur det går för Charlotte Perelli. Med tanke på hur många kalorier jag tryckt i mig är det nog bäst att jag dansar framför dumburken. :-)

//H

Studenten avklarad

Det var varmt idag.Ungdomarna hade tur med vädret men det var inte så kul att vara instängd i kostym o slips, men man får offra sig.

The difference is, I make this look good.

//H

Studenten

I vårt lilla hörn av världen tar eleverna studenten relativt tidigt. Det är mycket bestyr som har gjorts. Studentkläder och studentmössa, champagne och all maten till festligheterna. Nu står ungdomarna inför en ny fas i livet i och med att de säger adjö till gymnasieskolan. Vissa av er kommer tycka det är vemodigt att lämna en plats som har känts trygg och vissa av er som aldrig känt att ni har passat in kan inte lämna skolan fort nog. Hur ni än känner inför skolan är studenten en glädjens dag. Vi lärare har försökt pumpa in så mycket information som möjligt och förhoppningsvis gett er något som ni kan ta med er vidare i livet.

Ni får ni möjligheten att forma er framtid och ni står inför många livsval och visst kan det kännas skrämmande men det kommer att gå bra. Vissa av er ska ut och jobba, vissa av er går direkt till vidare studier på högskola eller universitet och vissa av er vet inte riktigt vad ni ska göra. Vilken väg ni än väljer så är det helt okej. Jag kan ge er ett tips. Väldigt få saker här i livet blir som man hade tänkt sig. Det behöver inte det betyda att det blir dåligt utan det kan faktiskt bli bättre. Det viktigaste för er är att ni gör livsval ni kan leva med, att ni gör det som känns rätt för er och inte lever efter vad ni tror att andra människor vill att ni ska göra. Det är ert liv och det är ni som ska leva det, ingen annan. Allt det här kan vara svårt att ta in när ni har hela framtiden framför er. Om någon på min student hade sagt till mitt nittonåriga jag att jag skulle x antal år senare jobba som gymnasielärare i min gamla hemkommun hade jag förmodligen hoppat i Åsunden och dränkt mig. Idag med livserfarenhet och ett helt annat perspektiv är jag tillfreds med min tillvaro och jag hoppas att ni alla ska finna er tillrätta i det samhälle som ni ska ta över efter oss.

Jag ser fram emot att få höra vilka musiksnuttar ni valt när ni ska gå in i sim- och sporthallen och sen när ni ska springa ut från skolan. Mest ser jag fram emot att få se er glädje och så får jag en ursäkt att damma av kostymen.

Det är pest att knyta en slips. Fjärde försöket och nu har jag äntligen fått det rätt.

//H

Hundar

Jag är en utpräglad hundmänniska. Jag kan inte hjälpa det men jag jollrar nästan som ett barn varje gång jag ser en hund och hälsar på varenda en jag möter med stor glädje. Hundar och andra husdjur kan ge oss det som ingen människa kan, villkorslös kärlek. Du kan må skit, vara hur trött som helst och vara på absoulta botten och de älskar dig ändå. Förra hösten var jag långte nere i skiten, minst sagt och det är fascinerande att se hur hundar känner av våra känslolägen. Jag kunde ligga på sängen och bara tänka nattsvarta tankar och helt plötsligt se pappas drever, Bollo, sticka fram huvudet för att sedan ta ett skutt och lägga sig tätt intill mig. Det gav en ovärderlig tröst och det var balsam för själen.

De personer som anser att djur är själlösa och att de inte har några känslor har förmodligen inte haft ett husdjur någon gång. När man kommer hem och möts av en varelse som nästan hoppar ur pälsen av pur glädje för att just du kommer hem, det är ren och skär lycka. Det är känslor och hundarna uttrycker det på sina egna, personliga sätt. Quizzie vill att hoppa upp, Bollo smågnäller medan svansen svänger fram och tillbaka i 180 knyck och Moa bokstavligen tjuter.

Jag kommer fortsätta att hälsa på de flesta hundar jag möter. Jag frågar alltid snällt först även om jag många gånger inte är så intresserad av er i andra änden av hundens koppel. Jag vill bara prata en stund med mina härliga pälsbollar.

//H

Filip och Fredrik???

Jag tittade på Filip och Fredriks program, High Chaparall på Kanal 5 igår. Det var första gången jag såg ett helt program, nåja nästan ett helt program. Jag förstår inte deras storhet. Den går mig helt förbi. Visserligen var tydligen gårdagens program lite speciellt eftersom det verkade som de sprang på Shannen Doherty av en slump och det hela verkade väldigt virrigt och oplanerat. Jag får helt enkelt titta nästa vecka för att se om tillvägagångssättet var en engångsföreteelse eller om det är ett återkommande tema.



Jag tyckte nästan synd om Shannen Doherty som utsattes för speedade, snabbpratande svenskar som verkar vara fast i någon slags evig tonårsrevolt. Om det är deras egna, privata personligheter som kommer fram så känns det bara jobbigt, men om det är ett spel från deras sida känns det snarare genialt. Jag får väl helt enkelt lära känna de här två nissarna och se var sanningen ligger.



Igår dränktes Fredrik Hammar in i chokladsås och strössel för att bli en levande, vandrande Krokofant. Vem var det som kläckte den här idén? Det är ingen framtida nobelprisvinnare i alla fall. Snacka om slöseri med chokladsås!! Det är en chokladprodukt som hör hemma i en marängsviss eller på vaniljglass men inte på Fredrik Hammar.

Är det någon som kan vara snäll och upplysa mig om vari Filip och Fredriks storhet ligger?

//H

TV400 - en uppfriskande slasktratt

Med program som Ladette to Lady, Ibiza ocensurerat, Manlig strippa sökes och Straight, gay or taken för att nämna några känns det som TV400 har dammsugit marknaden på udda dokusåpor. Ju mer skruvat desto bättre verkar vara kanalens policy. Man kan helt klart ifrågasätta kvalitén på utbudet men det är faktiskt ganska underhållande. Vi får se en strid ström av annorlunda karaktärer som fläker ut sig i TV-rutan och jag hade inte vetat att dessa personer existerade om jag inte zappat förbi TV400 då och då. Jag tycker faktist att mitt liv hade varit fattigare om jag inte fått inblick i den här mänskliga paletten av varierande individer.

//H

Frukost

Dagens viktigaste mål enligt experter och visst är det gott med frukost, speciellt så här på en lördag när man kan ta det lugnt. Det är på helgen man ska göra lite extra och passa på att testa nya saker. Helgen är perfekt för att ha kokta ägg, servera dem i äggkopp, skala dem vid bordet och äta dem med lite salt eller kaviar. Vilken härlig start på en lördag! För nån vecka sedan hade jag min kompis, Anna, som nattgäst och dagen efter ville jag göra en ordentlig frukost. Det blev bacon och ägg, müsli med fil, grovt bröd med olika sorters pålägg och lite grönsaker som tomat, gurka och paprika. Det hela rundades av med apelsinjuice och grönt te. Det är en härlig känsla att sitta vid ett dukat bord med en person man tycker om och prata om allt mellan himmel och jord.

Snart är det dags för bokloppis.

//H

Fyrverkerier

Jag fick just en inbjudan att se fyrverkerier blåsas av i Borås. Det är på grund av kulturnatten och avtäckningen av den nio meter höga statyn pinocchio. Fyrverkerier är alltid kul!

//H

Celebrity rehab with Dr. Drew

Jag hade tidigare läst om programmet som hade premiär i går på Kanal 5, Celebrity rehab with Dr. Drew, och kände att det här måste jag ta en titt på. Det lät helt befängt och hur skruvat som helst. Hur skulle man kunna motstå att zappa över och se spektaklet. Spektakel är en rättvis benämning på programmet befolkat av personer som är kändisar bara om man använder ordets betydelse väldigt liberalt. En porrskådis, en kvinnlig före detta wrestling stjärna, Brigitte Nielsen och den minst kände av Baldwin bröderna för att nämna några.

De här "kändisarna" har problem med med droger och alkoholmissbruk. Det är Dr. Drews jobb att försöka ta dem ur träsket på en klinik och hela baletten ska filmas för TV. Nu kommer min klassiska cynism med i spelet. Idén är inget annat än ett sätt för TV-kanaler runt om i världen att locka tittare till att bänka sig framför dumburken och fascineras eller äcklas av det som sker. Deltagarnas första anledning till att delta i projektet är förmodligen snabba cash och en chans till att förlänga c-kändisskapet. Om det enda motivet vore att bli ren från droger och alkohol kunde de göra det utan att en TV-kamera följer dem i häcken. Baldwin brodern menade att han ställde upp för att utnyttja sitt kändisskap och försöka få allmänheten att få upp ögonen för riskerna med beroendeframkallande substanser. Beundransvärt kan tyckas men det borde han ha kunnat göra på mer konstruktiva sätt än att visa sin nuna på TV. Sen kan jag intyga att programmet är avskräckande. Min fascination för droger har alltid varit näst intill icke existerande och efter i går står mätaren på noll. En manlig skådespelare som varit med i filmen Grease och en sitcom som hette Taxi var ett skinande exempel på vad som kan hända med en människa efter år av missbruk. Han hade skadats i ryggen under en filminspelning och värktabletter var hans inkörsport till eländet. Skådespelaren i fråga hade ett lager av mediciner som skulle få de flesta apotek att bli gröna av avund. Han sluddrade, var osammanhängande och det var tragiskt att se.

Om progammet visar något så är det att nöjesindustrin är en hård värld där många av kändisarna sugs in i ett mörker av droger och alkohol. Programmet speglar även att industrin fortfarande utnyttjar deras behov av att synas genom att visa deras missbruk på TV.

Vilka är mest tragiska i den här soppan? Kändisarna som ställer upp, personerna som tänkte ut idén, TV-kanalerna som köper in produktionen eller vi som tittar?

//H

Födelsedag och Scwarzwaldtårta

Ja, då var jag ett år äldre men det känns inte speciellt mer annorlunda än i går. Nu på morgonen för 36 år sedan såg jag dagens ljus, på en söndag för att vara exakt. Om man föds på en söndag ska man tydligen ha tur i livet. Jag har fått mina käftsmällar precis som alla andra men på det stora hela tycker jag att jag har haft en hel del tur och förhoppningsvis ska det väl fortsätta hela resan ut.

Jag tog med en bild på en Schwarzwaldtårta för det är väldigt gott och även ren nostalgi. När jag var liten fick jag alltid just den tårtan på min födelsedag. Jag minns till exempel när jag var fyra eller fem år. På den tiden var det jag, mina kusiner Anna-Karin och Marie och min kompis Frank och våra mammor som satt kring bordet och klämde i oss tårta. Då var en födelsedag en stor grej och jag längtade efter presenterna. Idag är det inte så viktigt och efter 25 tyckte jag att det kunde kvitta men det blir Schwarzwaldtårta idag i alla fall. Vissa traditioner måste man hålla på.

Vissa brukar säga att man är bara så gammal som man känner sig. Jag har en annan tes eller filosofi. Man är så gammal som folk omkring tror att man är. I så fall fyllde jag just 26 år. : - )

//H

Utseende

Vi lever i ett samhälle där vi döms utifrån vårt utseende. Det är ingen nyhet utan det är en företeelse som pågått lika länge som människan vandrat runt på det här klotet. Om en person anses som vacker har han eller hon fördelar vad det gäller uppmärksamhet, acceptans från andra och generellt sett hur de blir behandlade. Det finns även studier som visar att spädbarn fäster sig lättare för personer som anses klassiskt sköna.

Allt handlar om en lyckosam vinst i den genetiska lottodragningen och det är inget som vi förvärvar om vi nu inte slänger oss på operationsbordet hos närmaste plastikkirurg. Vi matas varje dag med bilder på vackra personer och det leder till att många av oss bantar, lyfter skrot och till och med lägger oss under skallpellen för att få vad vi anser vara en perfekt kropp och ett perfekt ansikte. Det ironiska i det hela är att de personer vi ser på bilderna har som jobb att se vackra ut och lägger ner mycket tid för att nå det resultatet. Ovanpå det är bilderna förbättrade genom nåt datorprogram där det kan läggas till och dras ifrån där det behövs. Med smink, bra ljussättning, en duktig fotograf och lite retuschering kan man få de flesta att se ut som en supermodell. Det sorgliga är att många av oss faller för idealet och försöker skapa en verklig kopia av den fiktiva bilden av en perfekt människa.

Ett vackert skal kan vara fint att titta på men om det inte finns substans där under eller om personen i fråga är otrevlig krackelerar lätt fasaden. En riktigt snygg människa är en människa som är nöjd med sig själv. Ett vackert inre kan överglänsa ett tilltalande yttre.

Jag som ett gammalt mobboffer har under delar av mitt liv känt mig ful och oönskad, vilket är en vanlig reaktion bland de som utsatts för spott och spe. I och med min flytt till London ändrades min självbild. Jag fick upp ögonen för att det fanns människor som ansåg mig vara snygg och att jag tilldrog mig uppmärksamhet. Jag fick till och med chansen att springa fram och tillbaka på en catwalk då och då. Jag anser inte mig själv som snygg och sliter inte allt för mycket på spegelglaset i badrummet. Jag är som de flesta, tror jag. Vissa dagar är jag nöjd med hur jag ser ut och vissa dagar vill jag stoppa en papperskasse över huvudet. Är jag då medveten om att det finns människor som anser att jag har ett fördelaktigt yttre? Ja. Försöker jag utnyttja det för att få fördelar och bli bättre behandlad i många av vardagens situationer. Ja, det kan ni hoppa upp och sätta er på. Dum vore jag väl annars.

Beauty lies in the eye of the beholder.

//H

Körslaget och påhopp

I lördags avslutades den här omgången av programmet Körslaget och jag ska inte påstå att jag kommer att sakna det. Idén låter väldigt bra på pappret men jag har helt enkelt inte fastnat. Jag är nästan lite förvånad. Det är en svensk idé som Caroline af Ugglas har kokat ihop och det ser jag som ett plus att det är en svensk orginalidé. Programmet presenterade sköna delatagare med Brolle och Kaans i spetsen, körerna sprudlade av sångglädje och det var medryckande låtval. Trots allt det här kunde jag inte hålla mitt fokus på programmet utan tyckte hela tiden att det fanns så många andra saker som var mycket intressantare. Det lyfte helt enkelt inte för mig och jag tror en orsak till det hela är att jag är heligt trött på program där det är någon eller några som ska röstas ut vecka efter vecka.

I Rom hade de Colosseum med massiv publik som underhölls av gladiatorer, vilda djur och krigsfångar och där de som inte höll måttet fick tummen ner av publiken med dödlig utgång. I dag sitter vi framför tv:n och det är visserligen inte lika blodigt men konceptet är skrämmande snarlikt.

Ställer en människa sig i rutan om det så är som programledare eller lekdeltagare så utsätter han eller hon sig för kritik, viss grundad och viss rent ut sagt löjlig sådan. Gry Forsell orsakade tittarstorm med en djup urringning i Körslagets finalprogram och folk ondgjorde sig över det här både på TV4:s och Aftonbladets hemsidor. Även Andréas Forsman, 16-åringen med det blåa håret i Brolles kör, har fått telefonsamtal, sms och mail av icke smickrande karaktär. Allt det här därför att han har blått hår och ovanlig frisyr. Handen på hjärtat, visst sitter vi alla där i soffan och kritiserar och har åsikter om det vi ser men de flesta av oss slösar inte tid och energi på att ringa till en klagomur. Om man nu ska klaga eller kritisera något i samhället finns det väl bättre saker att attackera än djupa urringningar och blått hår??

Det finns ett enkelt knep att skydda sig mot oönskade tv-upplevelser som vi alla ska ta till oss. Lyssna noga nu. BYT KANAL!!!!!

//H

Teknikens under

Ibland fastnar jag framför den här mackapären de kallar dator och jag frågar mig varför? Vad ger det mig egentligen? I dagens samhälle verkar devisen vara: Jag finns på nätet, alltså existerar jag. De flesta blir förvånade om en person inte är upplänkad större delar av dygnet, medlem i ett antal chattforum och nätshoppar och laddar ner både det ena och det andra. Vissa blir stumma av chock över det faktum att det finns människor som inte är Internetvana och som inte ens har en dator i hemmet. Den yngre generationen svimmade just nu kollektivt och damp i backen med en ordentlig smäll. Jag är inte lastgammal, men till och med jag kan komma ihåg en tid utan datorer i nästan varje hem, utan Internet och utan mobiltelefoner. Vissa stunder tror jag till och med att jag saknar den tiden. Tiden när man inte förväntades vara nåbar 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. En tid när det inte plingade, tjöt och ringde stup i kvarten. Är det konstigt att de flesta av oss är uppe i varv? Visst har har tekniken sina fördelar men jag tycker att vi kan ge den en välbehövlig semester då och då. Inom turismbranschen börjar de mer och mer diskutera att det ska finnas Internet och mobilfria zoner i vår natur där vi kan stressa av och slippa bli nådda om vi så önskar. En fantastisk idé tycker jag och i vår del av vårt avlånga land är Torpa-Hofsnäs omtrådet idealiskt. Där är täckningen redan usel.

//H

Afternoon tea på Grand Hotel

I går avnjöt jag afternoon tea på Grand Hotel i Stockholm med två kollegor. Det var väldigt trevligt och vi njöt i fulla drag. Skönt placerade i stora fåtöljer med slottet och gamla stan som utsikt avnjöt vi scones med tillbehör, sandwichar och små bakverk. Det hela är inget billigt kalas. 325 riksdaler flyger i väg från kontot men det här är inget man gör varje dag och det handlar om njutning, vilket jag till fullo förespråkar.

En sak som jag kräver när jag hostat upp en vacker slant och befinner mig på ett av Sveriges mest kända hotell är en service efter alla konstens regler, vilket man ska få varje sig man är städare eller greve. Jag förväntar mig att personalen hela tiden kollar om det finns te kvar i kannan och att det finns lika många bakverk av alla sorter som det finns personer runt bordet. Som ni säkert räknat ut levde Grand Hotel inte riktigt upp till mina förväntningar av service. Det finns säkert en och annan därute som tycker att jag verkar vara en svår skitstövel, men om jag spenderar mina surt förvärvade pengar så ska jag ha valuta för dem också.

Eftersom jag bott några år i England där fenomenet afternoon tea skapades har jag väl helt enkelt blivit lite bortskämd och engelsmännen tar sina traditioner på blodigt allvar. Om jag ska vara lite skarp och kritisk är en svensk afternoon tea en blek kopia från vad som serveras i England. Vill ni ha den ultimata upplevelsen hoppar ni på ett plan från Ryanair eller SAS och åker till tedrickarnas land. En etikettsregel som finns i England vid serverandet av te är att mjölken hälls i koppen innan tet. Det är kvarleva från den tiden när de hade väldigt tunt porslin och de hällde i mjölken första för att minska risken för att kopparna skulle spricka.

Afternoon tea är en växande trend i Sverige och något som är enkelt att göra hemma istället för det klassiska kafferepet om man känner för att imponera på sina vänner. Vilka bakverk ni serverar är helt upp till er. Det ska självklart vara sandwichar (alltså bröd, pålägg, bröd) skurna i trekanter. Det finns en myriad av recept på scones och de är tack och lov väldigt lätta att göra. Tillbehör är marmelader, lemon curd och ett måste i England som de inte har på Grand Hotel i Stockholm, clotted cream.

Så här gör ni:

För två personer behöver ni 8 dl grädde.

Placera en skål över an kastrull med vatten som sjuder lätt.

Häll i grädden i skålen och låt den stå på värmen i 1 1/2 timme tills en tjock yta har bildats. Varken vattnet eller grädden får koka. Grädden ska bara bli varm.

Ställ sedan skålen i kylskåpet över natten.

Dagen efter skrapar ni av den tjocka ytan och tar någon tesked vanlig grädde och rör det hela mjukt.

Det hela smakar som blandning av vispad grädde och smör. Det blir en liten mängd men den överblivna, tunna grädden kan ni använda till bakning eller matlagning

Testa afternoon tea och njut!

//H

Ung Företagsamhet och Chokladfabriken

Just nu befinner jag mig på mässa i Stockholm. Nåja, Älvsjö för att vara mer exakt. Det finns de som anser att enbart det som ligger inom tullarna är Stockholm så jag får väl arbeta efter den devisen. Mässan jag är på handlar om Ung Företagsamhet. Det är gymnasieungdomar som via organisationen UF får en chans att under ett års tid starta och driva ett företag. Mässhallen där nere är nu proppfull med montrar och ungdomar som försöker kränga sina produkter och tjänster. Det är kul och givande att se entusiasmen och glädjen hos dem. Nu ska jag inte påstå att Ung Företagsamhet är allt igenom frälsande utan det är hårt arbete och besvikelse bland de elever som inte går vidare till den här nationella mässan. Jag anser att det här projektet ger ungdomarna en inblick om företagande och de upptäcker om entrenörskap är något för dem eller inte. Vad vi alla och i synnerhet våra politiker och näringslivspampar måste inse är att alla kan och vill inte bli entrepenörer. Hela konceptet med Ung Företagsamhet är beundransvärt men som med det mesta i livet måste man se på det med distans och veta att det finns baksidor med allt.

När jag ändå är uppe i Stockholm kan jag inte missa Chokladfabriken på Söder. Varje gång jag är här går jag dit och klämmer i mig en chokladmoussebakelse och köper med mig högkvalitativ choklad hem. Det är så nära himlen man kan komma här på jordklotet när en bit mörk choklad smälter på tungan. Som ni märker är jag frälst i choklad i allmänhet och i Chokladfabriken i synnerhet.

//H

Stegräknare

I vårt avlånga land är det nu många arbetsgivare som har klämt på sina arbetare en stegräknare för att de ska uppnå en högre hälsa och så även min. Om jag inte minns helt fel är jag inne på slutet av min tredje vecka med den här lilla mackapären fastsatt vid höften och jag går och går och går. Enligt experter ska vi gå minst 7000 steg om dagen men ännu hellre uppåt 10 000 om vi kan fixa det. Ägnar vi oss åt någon annan slags motion kan även den omräknas i steg. En halvtimmes motion motsvarar 2700 steg och en timme hela 5400 asfaltsskavande, fottorterande steg. Idag har jag kommit upp i 6618 steg så här långt. Sen kan jag lägga på 2700 därför att jag körde ved en halvtimme på förmiddagen. Alltså 9318 steg sammanlagt och det får nog bli en promenad till idag för att samla in fler. Det blir lite som ett gift, ett beroende.

Vad får vi nu då för besväret förutom en bättre hälsa? Jo, vi tävlar i lag och det vinnande laget får en spa-upplevelse. Visserligen trevligt men det är inte därför jag sliter sönder skorna. Jag tävlar med mig själv och det är kul att försöka få ihop mer steg en vecka än vad jag hade veckan tidigare. Jag har som mest kommit upp i cirka 15 000 steg på en dag. Enligt hörsägen har tydligen en person skrapat ihop hela 50 000 steg under en dag. Personen ifråga kan inte ha stått still på hela dagen. Ja, till och med lunchen måste ha intagits gående.

Snart dags att knyta på sig skorna igen. Puh!!

//H

Torpa Stenhus

Idag öppnar Torpa Stenhus, den medeltida borgen mitt ute på vischan i Västergötland. Det är ett av mina smultronställen, inte bara borgen utan hela Torpa-Hofsnäs området. För tydlighetens skull kan jag ju säga att Hofsnäs är en gammal Herrgård som idag är ett kafé som ägs av Borås Stad. Här har jag fikat ända sedan jag kunde krypa. Det har blivit mycket glass, tårta och goda kakor sedan dess. Ett ungt par, Ida och Danne, sköter kafét idag och det finns så många godsaker så det vore en lätt match att äta ihjäl sig på Hofsnäs. Det här unga paret fixar inte bara fina godsaker och bra mat utan de är även serviceinriktade av Guds nåde och hur trevliga som helst. Jag tror nästan att jag är lite småkär i dem, eller det kanske snarare är den där jordgubbstårtan. Hmm ...

Torpa Stenhus ligger mig varmt om hjärtat av andra anledningar än sötsaker. Jag har jobbat som guide i den här borgen på somrarna under min universitets session och även lite efter det med. Det blev fem roliga somrar, eller var det sex eller sju? Jag har tappat räkningen. Även om jag inte jobbar där längre besöker jag Torpa varje år, mycket tack vare att jag känner familjen som äger borgen och jag känner de som är guider där nu. De har faktiskt blivit upplärda av mig och de är väldigt bra kan jag säga med stolthet i rösten.

Torpa Stenhus är känt för att ha varit ett gränsfäste mot danskarna fram till frederna i Brömsebro 1645 och i Roskilde 1658. Det här var Stenbocksättens hem och 1552 hämtade Gustav Vasa sin tredje fru på Torpa, Katarina Stenbock. Andra anledningar till att jag känner en koppling till borgen är att jag är Gudbevars ättling till Stenbocksätten och även till Gustav Vasa.

Den främsta anledningen till att jag beger mig till Torpa-Hofsnäs området är den otroligt vackra naturen. Här kan man på bästa sätt se årstidernas skiftningar och just nu finns det hela mattor av vitsippor. När jag har känt mig som mest deprimerad har det här området varit min räddning. Det är i all sanning balsam för själen och en plats jag älskar att återvända till om och om igen.

Åk dit, upplev och njut!

//H