Celebrity rehab with Dr. Drew

Jag hade tidigare läst om programmet som hade premiär i går på Kanal 5, Celebrity rehab with Dr. Drew, och kände att det här måste jag ta en titt på. Det lät helt befängt och hur skruvat som helst. Hur skulle man kunna motstå att zappa över och se spektaklet. Spektakel är en rättvis benämning på programmet befolkat av personer som är kändisar bara om man använder ordets betydelse väldigt liberalt. En porrskådis, en kvinnlig före detta wrestling stjärna, Brigitte Nielsen och den minst kände av Baldwin bröderna för att nämna några.

De här "kändisarna" har problem med med droger och alkoholmissbruk. Det är Dr. Drews jobb att försöka ta dem ur träsket på en klinik och hela baletten ska filmas för TV. Nu kommer min klassiska cynism med i spelet. Idén är inget annat än ett sätt för TV-kanaler runt om i världen att locka tittare till att bänka sig framför dumburken och fascineras eller äcklas av det som sker. Deltagarnas första anledning till att delta i projektet är förmodligen snabba cash och en chans till att förlänga c-kändisskapet. Om det enda motivet vore att bli ren från droger och alkohol kunde de göra det utan att en TV-kamera följer dem i häcken. Baldwin brodern menade att han ställde upp för att utnyttja sitt kändisskap och försöka få allmänheten att få upp ögonen för riskerna med beroendeframkallande substanser. Beundransvärt kan tyckas men det borde han ha kunnat göra på mer konstruktiva sätt än att visa sin nuna på TV. Sen kan jag intyga att programmet är avskräckande. Min fascination för droger har alltid varit näst intill icke existerande och efter i går står mätaren på noll. En manlig skådespelare som varit med i filmen Grease och en sitcom som hette Taxi var ett skinande exempel på vad som kan hända med en människa efter år av missbruk. Han hade skadats i ryggen under en filminspelning och värktabletter var hans inkörsport till eländet. Skådespelaren i fråga hade ett lager av mediciner som skulle få de flesta apotek att bli gröna av avund. Han sluddrade, var osammanhängande och det var tragiskt att se.

Om progammet visar något så är det att nöjesindustrin är en hård värld där många av kändisarna sugs in i ett mörker av droger och alkohol. Programmet speglar även att industrin fortfarande utnyttjar deras behov av att synas genom att visa deras missbruk på TV.

Vilka är mest tragiska i den här soppan? Kändisarna som ställer upp, personerna som tänkte ut idén, TV-kanalerna som köper in produktionen eller vi som tittar?

//H