Hundar

Jag är en utpräglad hundmänniska. Jag kan inte hjälpa det men jag jollrar nästan som ett barn varje gång jag ser en hund och hälsar på varenda en jag möter med stor glädje. Hundar och andra husdjur kan ge oss det som ingen människa kan, villkorslös kärlek. Du kan må skit, vara hur trött som helst och vara på absoulta botten och de älskar dig ändå. Förra hösten var jag långte nere i skiten, minst sagt och det är fascinerande att se hur hundar känner av våra känslolägen. Jag kunde ligga på sängen och bara tänka nattsvarta tankar och helt plötsligt se pappas drever, Bollo, sticka fram huvudet för att sedan ta ett skutt och lägga sig tätt intill mig. Det gav en ovärderlig tröst och det var balsam för själen.

De personer som anser att djur är själlösa och att de inte har några känslor har förmodligen inte haft ett husdjur någon gång. När man kommer hem och möts av en varelse som nästan hoppar ur pälsen av pur glädje för att just du kommer hem, det är ren och skär lycka. Det är känslor och hundarna uttrycker det på sina egna, personliga sätt. Quizzie vill att hoppa upp, Bollo smågnäller medan svansen svänger fram och tillbaka i 180 knyck och Moa bokstavligen tjuter.

Jag kommer fortsätta att hälsa på de flesta hundar jag möter. Jag frågar alltid snällt först även om jag många gånger inte är så intresserad av er i andra änden av hundens koppel. Jag vill bara prata en stund med mina härliga pälsbollar.

//H