Ibland fastnar jag framför den här mackapären de kallar dator och jag frågar mig varför? Vad ger det mig egentligen? I dagens samhälle verkar devisen vara: Jag finns på nätet, alltså existerar jag. De flesta blir förvånade om en person inte är upplänkad större delar av dygnet, medlem i ett antal chattforum och nätshoppar och laddar ner både det ena och det andra. Vissa blir stumma av chock över det faktum att det finns människor som inte är Internetvana och som inte ens har en dator i hemmet. Den yngre generationen svimmade just nu kollektivt och damp i backen med en ordentlig smäll. Jag är inte lastgammal, men till och med jag kan komma ihåg en tid utan datorer i nästan varje hem, utan Internet och utan mobiltelefoner. Vissa stunder tror jag till och med att jag saknar den tiden. Tiden när man inte förväntades vara nåbar 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. En tid när det inte plingade, tjöt och ringde stup i kvarten. Är det konstigt att de flesta av oss är uppe i varv? Visst har har tekniken sina fördelar men jag tycker att vi kan ge den en välbehövlig semester då och då. Inom turismbranschen börjar de mer och mer diskutera att det ska finnas Internet och mobilfria zoner i vår natur där vi kan stressa av och slippa bli nådda om vi så önskar. En fantastisk idé tycker jag och i vår del av vårt avlånga land är Torpa-Hofsnäs omtrådet idealiskt. Där är täckningen redan usel.
//H
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar