Utseende

Vi lever i ett samhälle där vi döms utifrån vårt utseende. Det är ingen nyhet utan det är en företeelse som pågått lika länge som människan vandrat runt på det här klotet. Om en person anses som vacker har han eller hon fördelar vad det gäller uppmärksamhet, acceptans från andra och generellt sett hur de blir behandlade. Det finns även studier som visar att spädbarn fäster sig lättare för personer som anses klassiskt sköna.

Allt handlar om en lyckosam vinst i den genetiska lottodragningen och det är inget som vi förvärvar om vi nu inte slänger oss på operationsbordet hos närmaste plastikkirurg. Vi matas varje dag med bilder på vackra personer och det leder till att många av oss bantar, lyfter skrot och till och med lägger oss under skallpellen för att få vad vi anser vara en perfekt kropp och ett perfekt ansikte. Det ironiska i det hela är att de personer vi ser på bilderna har som jobb att se vackra ut och lägger ner mycket tid för att nå det resultatet. Ovanpå det är bilderna förbättrade genom nåt datorprogram där det kan läggas till och dras ifrån där det behövs. Med smink, bra ljussättning, en duktig fotograf och lite retuschering kan man få de flesta att se ut som en supermodell. Det sorgliga är att många av oss faller för idealet och försöker skapa en verklig kopia av den fiktiva bilden av en perfekt människa.

Ett vackert skal kan vara fint att titta på men om det inte finns substans där under eller om personen i fråga är otrevlig krackelerar lätt fasaden. En riktigt snygg människa är en människa som är nöjd med sig själv. Ett vackert inre kan överglänsa ett tilltalande yttre.

Jag som ett gammalt mobboffer har under delar av mitt liv känt mig ful och oönskad, vilket är en vanlig reaktion bland de som utsatts för spott och spe. I och med min flytt till London ändrades min självbild. Jag fick upp ögonen för att det fanns människor som ansåg mig vara snygg och att jag tilldrog mig uppmärksamhet. Jag fick till och med chansen att springa fram och tillbaka på en catwalk då och då. Jag anser inte mig själv som snygg och sliter inte allt för mycket på spegelglaset i badrummet. Jag är som de flesta, tror jag. Vissa dagar är jag nöjd med hur jag ser ut och vissa dagar vill jag stoppa en papperskasse över huvudet. Är jag då medveten om att det finns människor som anser att jag har ett fördelaktigt yttre? Ja. Försöker jag utnyttja det för att få fördelar och bli bättre behandlad i många av vardagens situationer. Ja, det kan ni hoppa upp och sätta er på. Dum vore jag väl annars.

Beauty lies in the eye of the beholder.

//H